.40063.27664

mer at vinna. När min fader läste något upbyggeligt,hörde jag
det med ovilja, ty det war mig, som det intet angick mig;jag kunde
hvarken bedja elle gråta; det höll jag för onö-
digt; intet eller, äta eller såfva; så at jag blef helt mager
och blek. Uti detta beklagansvärda tillståndet
förblef jag en 8 veckor, då Frälsaren förbarmande
sig öfver mig, och gaf mig det inn, at jag skulle
snart, så osalig jag var, kasta mig ned för hans
fötter, och tigga om en smula nåd. - Jag kunde
nju åter bedja; tårekällorna öppnade sig och trones
gnista fick lif, och jag kunde nu åter omfamna
min blödige Försonare; hvad för en salig omväx-
ling foregick då i mitt hjerta! den blir evigt o-
förgäten. Nu tillbrackte jag min tid under
den Hel: Anda ledande; och om jag än ofta var 
ostadig så at, mitt onda hjerta, verldne och synden stun-
dom feck råda öfver mig, så kände jag dock all-
tid oro därvid och väcktes af synda sömnen upp
igen. År 1747 blef min Fader kallad till