.40063.27661

hwarwid jag i min barnslighet kysste det dyra namnet. Juhlafton och Långfre-
dagen voro i de åren altid utmärkte såsom vigtiga dagar för mig. Julafton
roade jag mig inte med mina leksaker, utan hörde på det,
som mig berättades, om det lilla banet i Krubban, Och
när mig Fader talte om det lilla Jesusbarnet, blef jag mycket
rörd, och ville  gerna gått til Bethlehem, och omfamna det
i sin krubba. Långfredagen var jag hela dagen mycket stilla; me-
rendels gingo mina Föräldrar den dagen til den heliga Nattvarden
och voro uti mycken stillhet; så at denna dagen var mgi i mit späda
hjerta en känbar Sabbathsdag. jag utgjöt bittra deröfwer, at min
Frälsare skulle så mycket lida, för det jag var et så syndigt 
och olydligt barn; jag kunde intet draga mina tankar
från Golgatha, utan ville med Maria stå vid korset och 
med mina tårar tvätta min Frälsares fötter.
Tils jag var 12 år längtade jag hjerteligen, at få gå hem
til Frälsaren. Jag var myckete sjuklig: men glad, i det hoppet, at
denna min önskan skulle snart fullbordas; och det för 2 orsaker skull, först
att jag skulle få engt skåda min Frälssare, och sedan, jämwäl slippa at synda.
Ty ag fann, at jag altid felade, at verlden så små-
ningom intog mit hjerta, och at jag blef benägen at roa
mi gi hennes likställighet. Egenviljan och egenkärleken insmög
sig ock hos mig. Min moder vakade under alt detta sorgfälligt öfver oss, och lät
oss icke gå i något sällskap. der inte Gudsfruktan, Dygd
och Alfvarsamhet regerade.
Frälsaren öfvertygade mig altmera derom, at ingen
sannskyldig glädje finnes i verlden, utan hos Jesum i hans