.40050.27450

därefter  började alla mina onda böjelser
at röra sig och isynnerhet köttsligheten hwilken så
plågade mig at det innerligen förtröt mig at
jag i den förra tiden icke fölgt den, ty jag trodde, at
då hade jag nu icke blifwit så plågad däraf. det
kom så wida med mig at jag tänkte,med dig är
intet at giöra, utan du måste gå till werlden i-
gen, och förnöija dig i dina lustar, det begynte at ba-
lansera i mitt hierta, och lusten tog så öfwerhand
at jag tänkte får du tillfälle till ett brott så skall
du och utföra det, samma afton så jag war ute yppa-
de sig tillfälle därtill, men det war liksom någon sade till
mig gå du hemm, jag gick men uti en förwirrad 
belägenhet, dock glad då jag war hemma. Straxt där-
efter kom en församlings broder till mig, han fråga-
de huru det stod till med mig, jag sade gå til min wärdin-
na emedan jag giör upp eld, sedan skall du få wärma
dig, han giorde så, när jag war färdig med elden lade
jag mig på sängen, och tänkte öfwer den nåden at jag
slapp undan, utan at komma i utbrott af Synden, i det
samma tycktes mig at både jag och säng for med uti af-
grunden, jag hölt ögonen till, och då jag lyfte dem upp
såg jag at jag låg uti sängen, det war mig som hörde
jag en sagta röst som sade du skall få lefwa på
min Nåd, men det dastnade icke, utan sades det till mig
det är ingen
annan wäg än at komma just så fördärfwad som du nu är
och känner dig då blef det mig klart at på det sättet och
icke annorlunda är wägen till Lamsens ifron
den