View source for .40030.25355

n&aring;got hopp om min r&auml;ddning. Sedan jag,<br />
om Ny&aring;rsdagen 1758, h&ouml;rt en predikan &ouml;fwer<br />
de orden: Herre! L&aring;t detta Tr&auml;det st&aring; &auml;nnu<br />
et &aring;r, och kom hem, f&ouml;ll jag p&aring; mitt an<br />
sikte f&ouml;r Fr&auml;lsaren, under en obeskrifwelig<br />
k&auml;nsla af n&ouml;d och el&auml;nde, men derj&auml;mte<br />
et m&auml;gtigt dragande till Fr&auml;lsaren, och fick&nbsp;<br />
Honom f&ouml;rsaken mig derom, at jag wore<br />
<hi rend="underline">Hans</hi>&nbsp;, och at jag, s&aring;dan som jag war och<br />
k&auml;nde mig, l&aring;ge wid Hans F&ouml;tter; och Han<br />
f&ouml;rklarade mig derwid sin marter och&nbsp;<br />
d&ouml;d p&aring; et obeskrifwlig k&auml;nbart s&auml;tt, och<br />
l&auml;t mig i Andarom sk&aring;da sina genombor<br />
rade f&ouml;tter; hwarwid jag f&ouml;ll uti en djup<br />
skam och blygd, och kunde ifr&aring;n den tiden<br />
med st&ouml;rre frimodighet h&aring;lla mig intill&nbsp;<br />
Honom. H&auml;rwid f&ouml;ll mig ock det spr&aring;ket p&aring;&nbsp;<br />
hjertat: W&auml;dret bl&aring;s hwart det will och&nbsp;<br />
och du h&ouml;rer des r&ouml;st, och west icke hwadan det&nbsp;<br />
kommer, eller hwart det far; sammaledes och&nbsp;<br />
den, som af Andanom &auml;r <del>p&aring; nytt</del> f&ouml;dd p&aring; nytt.<br />
Dock war mig mig<hi rend="underline"> Syndarepunkten </hi>&auml;nnu icke&nbsp;<br />
klar, och det hos mig upstigande el&auml;ndet<br />
f&ouml;rorsakade mig m&aring;ngen n&ouml;d. Jag wart&nbsp;<br />
samma &aring;r gift med min man, Tunbin<br />
daren Petter Gottberg. och som jag hade den&nbsp;<br />
F&ouml;rs&auml;kran, at det war Fr&auml;lsarens wilja,<br />
s&aring; w&auml;nde jag mig ick till Honom, och Han Help<br />
mig n&aring;digt igenom alla Hush&aring;lls besw&auml;rligheter.<br />
&nbsp;