View source for .40015.25236

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="text-decoration-line:underline"><span style="text-decoration-skip-ink:none"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">Den sal. Brodren Heinr. Georg Gerner</span></span></span></span></span></span></span><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">, hemg&aring;ngen i Christiansfeld, den 13 Martii 1800, har om sig efterlemnad f&ouml;ljande Ber&auml;ttelse: Jag &auml;r f&ouml;dd den 6 Oct. 1717 i Wiborg i J&uuml;tland, hwarest min Fader war Borgm&auml;stare. B&aring;de han och min Moder bem&ouml;dade sig, at upfostra mig sorgf&auml;lligt och christeligen. Uti den stora Eldsw&aring;dan i Wiborg lades mina f&ouml;r&auml;ldrars hus, g&aring;rd och hela f&ouml;rm&ouml;genhet, innom en kort stund uti aska. Mig f&ouml;rde man, jemte n&aring;gra f&aring; ur huset r&auml;ddade saker, uti domkyrkan; men hwilken ock snart i l&aring;gor ant&auml;ndes. H&auml;r hade jag snart kunna f&ouml;rlora mit lif, om ej min Syster, med tilhjelp af en fr&auml;mmande Man, hade fr&auml;lst mig, h&auml;lst det af Taket sm&auml;lta Blyet redan nedr&auml;gnade. Den f&ouml;stn&auml;mde tiltalte mig wid detta tillf&auml;lle mycket eftertryckeligen och f&ouml;rmante mig, at allenast lefwa f&ouml;r Gud i denna werlden. &Aring;r 1731 dog min fader, och &aring;ret derp&aring; &auml;fwen min Moder; men min Syster war redan &aring;ret f&ouml;rut flyttad til min Farbroder i T&ouml;nsberg i Norige. </span></span></span></span></span></span></p>
&nbsp;

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">D&aring; jag nu, som et annat fader - och moderl&ouml;st barn, utan sl&auml;gt, utan hjelpemedel och utan upsigt gick omkring i Staden, r&ouml;rde Gud d&aring;warande Biskop Trellunds hjerta, at han om morgonen efter min Moders begrafning, l&auml;t kalla mig til sig, samt tilb&ouml;d mig sit bord och &ouml;friga Underst&ouml;d til alla delar; och han, s&aring;w&auml;l som hans sw&aring;ger Mag. Treschow, hwilken s&aring;som privat man uppeh&ouml;ll sig i hans hus, och b&auml;gge woro gudfrucktige M&auml;nner, hafwa werkeligen s&aring; troligen w&aring;rdat sig om mig, at jag aldrig kan f&ouml;rg&auml;ta dem. Et halft &aring;r f&ouml;rr&auml;n jag skulle resa til Universitetet i K&ouml;penhamn, dog Biskopen. Jag war alts&aring; &aring;terigen utan alt Underst&ouml;d, och ehuru stor min lust war at studera, ins&aring;g jag likw&auml;l icke, hwarifr&aring;n Kostnaderna skulle bestridas, h&auml;lst hela min F&ouml;rm&ouml;genhet bestod uti n&aring;gra f&aring; Riksdalrar. Men Gud drog &aring;ter en n&aring;dig f&ouml;rsorg f&ouml;r mig. Ty knappast war jag &aring;r 1736 kommen til K&ouml;penhamn, s&aring; erh&ouml;ll jag f&ouml;r 3 &aring;rs tid det Walkendorpiska Stipendium af 60 Rdr.</span></span></span></span></span></span></p>
&nbsp;

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">Jag anw&auml;nde genast 10 deraf til n&ouml;dw&auml;ndiga B&ouml;cker. Men d&aring; jag nu l&auml;tteligen kunde inse, at mina &ouml;friga Rd ej utom en noggran hush&aring;llning skulle wara tilr&auml;cklige til mina &ouml;friga behov f&ouml;r et helt &aring;rs tid; s&aring; besl&ouml;t jag at dageligen n&ouml;ja mig med Commiss br&ouml;d och n&aring;gra koppar The watten. Om s&ouml;ndagen pl&auml;gade jag spisa hos n&auml;ra Sl&auml;gtingar til middagen, och den goda M&aring;ltid jag d&aring; hade, m&aring;ste styrka mig f&ouml;r hela weckan. P&aring; s&aring;dant s&auml;tt halp jag mig ej allenast fram utan skuld; utan detta lefnads s&auml;tt hade ock den goda f&ouml;ljd, at jag, som hela den tiden, d&aring; jag war hemma och &aring;tnj&ouml;t min F&ouml;r&auml;ldrars och W&auml;lg&ouml;rares goda Bord, war mycket sjuklig*, nu mera befann mig fulleligen frisk och wiste af ingen opasslighet. Efter et &aring;rs f&ouml;rlopp erh&ouml;ll jag ej allenast fri mat oc dryck, utan &auml;fwen ock flera Stipendier, s&aring; at jag i det yttre ej mer beh&ouml;fde lida n&aring;gon n&ouml;d. Widkommande min indre g&aring;ng, s&aring; hade jag w&auml;l under mina sednare Skole=&aring;r i Wiborg erfarit m&aring;nga r&ouml;relser p&aring; mit hjerta, s&aring; at jag ej kunde upf&ouml;ra mig s&aring;som andra Skolg&aring;ssar, och blef derf&ouml;re h&aring;llen f&ouml;r from och pietistisk.</span></span></span></span></span></span></p>

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">_____________________________________________________________________</span></span></span></span></span></span></p>

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">*och m&aring;ste n&auml;stan hwart &aring;r utst&aring; h&auml;ftiga sjukdomar.</span></span></span></span></span></span></p>
&nbsp;

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">Men Synden hade likw&auml;l &ouml;fwerhand i mit hjerta. Uti K&ouml;penhamn blef det mig, efter et samtal med n&aring;gon, f&ouml;rst klart, at Fr&auml;lsaren &auml;nnu feltes mig, oagtadt all min inbillade fromhet, Jag tilbragte der&ouml;fwer mina n&auml;tter med t&aring;rar, och snart l&auml;rde jag k&auml;nna Fr&auml;lsaren, s&aring;som det, ocks&aring; f&ouml;r mina Synder slagtade Guds Lam. Nu gick jag en l&aring;ng tid salig och f&ouml;rn&ouml;jd uti stillhet f&ouml;r mig, samt uti k&auml;nslan af min stora ow&auml;rdighet, men wek sm&aring;nigom af ifr&aring;n den enfaldiga sp&aring;ret, och r&aring;kade in i egen werksamhet. D&aring; jag en g&aring;ng beg&auml;rde r&aring;d af den bekante Professoren Ewald, ang&aring;ende min tilkommande g&aring;ng, gaf han mig til swars: &ldquo;Ack gifwen I Ert hela hjerta &aring;t Fr&auml;lsaren, s&aring; beh&ouml;fwen I icke s&ouml;ka n&aring;got i werlden, utan man skall s&ouml;ka Er.&rdquo; Jag fann h&auml;ndelse wis en tryckt Beskrifning om Herrnhut, och sedan jag flera g&aring;nger genoml&auml;st densamma, t&auml;nkte jag: Min Gud, gifwes s&aring;ledes et folck i werlden, som &auml;nnu har s&aring; mycken likhet med de Apostoliska F&ouml;rsamlingarna! Til </span></span></span></span></span><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="text-decoration-line:underline"><span style="text-decoration-skip-ink:none"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">det</span></span></span></span></span></span></span><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap"> folcket wille jag ock h&ouml;ra! Jag blef derefter bekant med Br&ouml;der, och en af dem tog mig med sig uti en liten Samling hos den sal. Brodren Praetorius, hwarest jag ock fick se den salige Brodren</span></span></span></span></span></span></p>
&nbsp;

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">Leonhard Dober. Altsammans behagade mig r&auml;tt w&auml;l, likw&auml;l hade jag &auml;nnu bet&auml;nkande at tr&auml;da i n&auml;rmare F&ouml;rbindelse med Br&ouml;derne. En g&aring;ng d&aring; jag hade warit til Nattwarden, kom jag om aftonen uti et djupt eftersinnande &ouml;fwer min g&aring;ng, f&ouml;ll ned p&aring; mina kn&auml;n, och bad Fr&auml;lsaren entr&auml;git at wisa mig, hwarp&aring; det kommer an, at hos mig &auml;nnu f&ouml;ref&ouml;lle s&aring; m&aring;nga Omskiften, och d&aring; hette det: Derifr&aring;n, emedan du &auml;nnu aldrig har &ouml;fwerlemnat Fr&auml;lsaren ditt hela hjerta. Jag gjorde detta nu under tusende t&aring;rar, och bad honom om N&aring;d at kunna blifwa honom trogen och endast lefwa f&ouml;r honom i werlden. Som knappast hade jag mycket tr&ouml;stad st&aring;tt up, s&aring; blef mig Br&ouml;dernas Sak helt klar, hwarp&aring; jag under sjelfwa B&ouml;nen ej hade t&auml;nkt, och alla mina Bet&auml;nkligheter woro f&ouml;rswundna. N&auml;stf&ouml;ljande morgon gick jag til Broder Praetorius, och bad honom om n&auml;rmare bekantskap, jag kom ocks&aring; snart uti et S&auml;llskap, och &aring;tnj&ouml;t ifr&aring;n samma tid m&aring;nga Saligheter ibland Br&ouml;derne. Detta upw&auml;kte hos mig en drift at g&aring; til sjelfwa Br&ouml;dra=F&ouml;rsamlingen. Men jag kunde &auml;nnu icke blifwa helt wiss derom. D&aring; jag nu en g&aring;ng hade g&aring;dt ut at spatsera f&ouml;r mig allena, f&ouml;ll jag p&aring; mina kn&auml;n ned f&ouml;r Fr&auml;lsaren</span></span></span></span></span></span></p>
&nbsp;

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">och bad honom hjerteligen at han wille sk&auml;nka mig klarhet i denna Saken, men &auml;fwen et enfaldigt och h&ouml;rsamt hjerta at &aring;tlyda hans wilja. Sedan slog jag up en L&ouml;sen f&ouml;r mig, den hette:&rdquo; War tr&ouml;st och of&ouml;rf&auml;rad, och g&ouml;r det. Det utf&ouml;re han: Gud Fader, Guds son och den Hel. And!&rdquo; Nu war mit Beslut fattat och all twekan mer f&ouml;rdrifwen. Jag blef likw&auml;l &auml;nnu et &aring;r i K&ouml;penhamn och antog en Catechet=Syssla wid Fru Kyrkan, likw&auml;l ad interim; h&auml;lst jag ej wille l&aring;ta binda mig, utan w&auml;ntade altid p&aring; et godt tilf&auml;lle, at f&aring; komma til F&ouml;rsamlingen. D&aring; nu min Farbroder, den bekante prosten Gerner, uti hwilkens hus jag d&aring; tillika med min Syster uppeh&ouml;ll mig, hade beslutit at skicka sina 2 D&ouml;ttrar uti Barna=Anstalten til Herrnhag; s&aring; f&ouml;reslog han oss, at beledsaga dem dit, hwilket f&ouml;r oss war et &ouml;nskeligt tilf&auml;lle. Men wi m&aring;ste, f&ouml;r at undg&aring; upm&auml;rksamhet, taga en l&aring;ng omw&auml;g, reste derf&ouml;re f&ouml;rst til Norige, sedan til Amsterdam, och derifr&aring;n til Herrnhag, hwarest wi den 23. Sept. 1743. lycligen ankommo. Jag fick min f&ouml;rsta plats i Marienborn, och sedan jag, til min stora gl&auml;dje f&aring;tt l&aring;f at blifwa qwar, blef jag den 4 Januariii 1744 uptagen i F&ouml;rsamlingen i Herrnhag, och kom med henne den 13 Aug. samma &aring;r til </span></span></span></span></span></span></p>

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">f&ouml;rsta &aring;tnjutandet af den Hel. Nattwarden. H&auml;rifr&aring;n kom jag med Seminario och Barna=Anstalten til Lindheim, hwarest jag hos Barnen hade en egen, men Salig Schola, emedan jag helt ensam hade at f&ouml;rest&aring; en Stuga af de minsta Barnen. &Aring;r 1745 kort f&ouml;re den 13. Aug &aring;t hwilken dag jag redan l&auml;nge f&ouml;rut hade fr&ouml;jdat mig, blef jag kallad til Ordinarius i Marienborn, och fick af honom updrag at g&aring; til Hollsten, f&ouml;r at g&ouml;ra flitiga bes&ouml;k hos de i detta Land och i Fuhnen med oss bekandta Pr&auml;ster och andra Syskon. N&auml;stf&ouml;ljande morgon m&aring;ste jag redan i s&auml;llskap med Br. Grasman til fots begifwa mig p&aring; w&auml;gen dit, hwilket i b&ouml;rjan w&auml;l f&ouml;ref&ouml;ll mig besw&auml;rligt, men gick derefter r&auml;tt w&auml;l f&ouml;r sig. &Aring;r 1747 reste jag med Syskonen Grasmans til Synoden i Herrnhag, blef d&auml;r antagen til Acoluthie och flyttade sedan med P&auml;dagogio til Grosshennersdorf, hwarest wi i Nov. 1748 ankommo. Jag h&ouml;ll &auml;nnu en l&aring;ng tid fast wid det t&auml;nkes&auml;tt, som war r&aring;dande i Herrnhag wid min warelse derst&auml;des, och l&auml;t mig af ingen menniska bewekas til &auml;ndring h&auml;ruti, emedan jag h&ouml;ll det f&ouml;r det r&auml;tta, til dess en g&aring;ng den wersen igenomtr&auml;ngde mit hjerta med djupt Intryck: &ldquo;O hur gr&aring;ter nu mit hjerta &ouml;fwer Jesu D&ouml;d och Sm&auml;rta!</span></span></span></span></span></span></p>
&nbsp;

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">D&aring; &ouml;pnades mina &Ouml;gon, och jag ins&aring;g Fara, hwaruti jag hade kunnat st&ouml;rta mig, s&aring; framt icke en osynlig Guds Hand hade bewarat och uppeh&aring;llit mig. D&aring; den Sal. Grefwen Christian Renatus v. Zinzendorf &aring;r 1751 f&ouml;r sista g&aring;ngen kom til Herrnhut, tog han mig dit til sig, f&ouml;r at wid skrifwande g&aring; honom til handa. Wid denna tid war det som han gemenligen sent in p&aring; n&auml;tterna f&ouml;rf&auml;rdigade de bekanta sk&ouml;na Bot=S&aring;ngerna. Och d&aring; jag dag och natt war omkring honom, och han sk&auml;nkte mig hela sit F&ouml;rtroende; s&aring; hade jag jag i hans s&auml;llskap en of&ouml;rg&auml;telig salig tid. Uti hans sista Bref, hwilket han kort f&ouml;re sin hemg&aring;ng &aring;r 1752 skref ifr&aring;n London til Lediga Br&ouml;derna i Herrnhut, erh&ouml;ll jag en kallelse at wara led. Br&ouml;dernas Chor=Hjelpare, och &auml;fwen at betjena Barna=Anstalten i Niesky. Til slut af &aring;ret kallades jag til led. Br&ouml;der Synoden i London - en Salig tid f&ouml;r mit Hjerta! - &Aring;r 1754 kallades jag til Led. Br&ouml;dernes och G&aring;ssarnes Chor Hjelpare i P&auml;dagogio i Hennersdorf; den 5 Jul. 1756 ordinerades jag til Diaconus, och den 12 Maij 1758 til Presbyter. Uti Julii m&aring;nad samma &aring;r kom jag s&aring;som Chor Hjelpare f&ouml;r Led. Br&ouml;derne</span></span></span></span></span></span></p>
&nbsp;

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">til Seminarium i Barby. Strax derp&aring; kom &auml;fwen Grefwen dit,och antog sig de unga Studerande Br&ouml;derne til mycken w&auml;lsignelse f&ouml;r dem. Uti Julii 1762 blef jag kallad til Herrnhut, d&auml;r F&ouml;rsamlingen och Gifta Chor=Hjelpare=Embetet i Barby blef mig updragit, til hwilken &auml;nda jag den 26 Julii blef f&ouml;rbunden til det Hel. &Auml;gtenskapet med Led. Systren Christiana Gertrud B&ouml;ehler. Den 4 Dec: 1964 sk&auml;nkte oss Fr&auml;lsaren en liten Son, men den 9 samma M&aring;nad tog han min K. Hustru hem til sig, och Barnet f&ouml;ljde henne efter, samma afton. Jag flyttade nu wid b&ouml;rjan af f&ouml;ljande &aring;r 1765 uti Enklingarnas Chorhus i Herrnhut, anst&auml;ldes strax derp&aring;, s&aring;som Protocollist wid d&auml;rvarande Directorium, och antog mig tilika Enklingarne s&aring;som deras Chor=Hjelpare. Derefter &aring;tf&ouml;ljde jag Directorium til Slesiska F&ouml;rsamlingarne, och sedan &ouml;fwer Niesky, Kleinwelke och Barby til Zeist, och hade s&aring; dag som natt fullt up at g&ouml;ra. Den 5 Junii 1767 tr&auml;dde jag f&ouml;r andra g&aring;ngen i &Auml;gtenskap me Led. Systren Margr. Elis. Duvernoy, och reste med henne til Ebersdorf, dit jag fick kallelse s&aring;som F&ouml;rsamlings=Hjelpare. </span></span></span></span></span></span></p>

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">P&aring; Synoden 1769 updrogs oss at betjena den lilla Stads F&ouml;rsamlingen uti Norden i Ost Friesland. H&auml;r hade wi i b&ouml;rjan m&aring;nga sw&aring;righeter at uth&auml;rda, s&auml;rdeles fr&aring;n derwarande Stads=Magistratens sida. Men Fr&auml;lsaren halp oss p&aring; det n&aring;defullaste igenom. Ellfwa &aring;r f&ouml;rblefwo wi helt muntra och friska, och deltoga med tacksamhet i de w&auml;lsignelser, som Fr&auml;lsaren l&aring;ter regera i sina F&ouml;rsamlingar. Men sluteligen fastnade jag uti en sw&aring;r sjukdom, och midt i densamma fick jag &aring;r 1780 en kallelse til Neuwied f&ouml;r at d&auml;r f&ouml;rest&aring; gifta Chor= och gemensamt med Br Risler F&ouml;rsamlings=Hjelpare Embetet. P&aring; Synoden 1782 blef jag kallad til Stockholm at betjena d&auml;rwarande Societet. Uti Dec. samma afreste wi ifr&aring;n Neuwied och ankommo efter en l&aring;ngsam och besw&auml;rlig Resa den 5 Febr. 1783 &ouml;fwer Christiansfeld och G&ouml;theborg til Stockholm. Jag gick icke mycket gerna dit; men kunde likw&auml;l icke annat &auml;n &aring;tlyda min K. Herres anwisning, och det har icke &uml;&aring;ngrat mig, h&auml;lst jag derst&auml;des, oagtadt all min armod, &aring;tnjutit s&aring; m&aring;ngen of&ouml;rtjent N&aring;d, &auml;fwen</span></span></span></span></span></span></p>
&nbsp;

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">och of&ouml;rmodad gl&auml;dje, s&auml;rdeles wid den oss allern&aring;digst f&ouml;rundta Concessionen och Sals, byggnaden, och hwarwid de r&ouml;nte Undren af w&aring;r K. Herres igenomhjelpande skola blifwa mig of&ouml;rg&auml;telige. Wi woro &ouml;fwer 7. &aring;rs tid i Stockholm och &aring;tnj&ouml;to Syskonens K&auml;rlek och F&ouml;rtroende. Men som jag wid min tiltagande &aring;lder mer och mer blef warse mina krafters aftagande, anh&ouml;ll jag hos Unitets &Auml;lste=Conferencen at f&ouml;runna mig en hwiloplats; men fick i dess st&auml;lle en kallelse til Christiansfeld, s&aring;som F&ouml;rsamlingens Hjelpare, hwarest wi ankommo den 16 October 1790. Ehuru jag &auml;r gammal och icke dogse til flerahanda F&ouml;rr&auml;ttningar, anser jag det likw&auml;l s&aring;som en s&auml;rdeles n&aring;dig styrelse af min K. Herre, at han uti detta Landet, hwarest jag &aring;r 1745 och 1746 med t&aring;rar ganska ofta har bedt honom, at han h&auml;r en g&aring;ng wille samla sig en Br&ouml;der=F&ouml;rsamling, hwilket, wid d&aring;warande widrighet emot Br&ouml;drene ej stod at f&ouml;rw&auml;nta, har t&auml;ckts l&aring;ta mig se en s&aring; talrik F&ouml;rsamling h&auml;rst&auml;des, och f&ouml;rmodeligen</span></span></span></span></span></span></p>
&nbsp;

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">&auml;fwen f&ouml;runna mig den lyckan at f&aring; l&auml;gga mina ben till hwila p&aring; h&auml;rwarande Guds &Aring;ker. Ja, wad Om&ouml;jeligt synes f&ouml;r oss, det &auml;r det aldraringaste af Hans mark. N&auml;r Menniskor tilsp&auml;rra, s&aring; &ouml;pnar han. Til slut m&aring;ste jag om min Lefnadsg&aring;ng hufwudsakeligen s&auml;ga detta: Me hwad t&aring;lamod, n&aring;d och huldhet har icke min F&ouml;rbarmare ledsagat mig; jag skall i Ewigheten ej nog kunna tacka och tilbedja honom derf&ouml;re! - S&aring; wida den Sal. Brodrens egen upsats. W&aring;r Salig. Broder ankom h&auml;rst&auml;des mycked tr&ouml;ttad af den l&aring;nga Resan, och ingen hade wid den tiden kunnat t&auml;nka, at han intil 10de &aring;ret skulle tjena h&auml;rwarande F&ouml;rsamling. Men som han &auml;gde en ganska sund Kropps=Constitution, repade han sig snart &aring;ter, och &aring;tnj&ouml;t intil sin h&ouml;ga &aring;lder en s&aring; god h&auml;lsa, at en och hwar m&aring;ste f&ouml;rundra sig &ouml;fwer hans werksamhet. Men ifr&aring;n 2 &aring;r tilbaka f&ouml;ll det likw&auml;l andra, til &auml;fwentyrs mer &auml;n honom sjelf, i &ouml;gonen, at &aring;ldren ganska mycket f&ouml;rswagade, s&aring;w&auml;l hans sinnes som kropps</span></span></span></span></span></span></p>
&nbsp;

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">krafter. Han hyste et troget sinnelag f&ouml;r Fr&auml;lsarens sak, och h&auml;rwarande F&ouml;rsamlings w&auml;lg&aring;ng l&aring;g honom mycket om hjertat; af denna orsak kunde han ock, n&auml;r n&aring;got blef kunnigt, som efter hans Insikt ej war r&auml;tt, wisa en Ifwer, som ej altid p&aring; b&auml;sta s&auml;ttet uptogs. Men k&auml;nde man hans hjertas werkeliga mening; s&aring; m&aring;ste man ej allenast urs&auml;gta, utan ock &auml;lska honom. N&auml;r han f&ouml;rtrogne W&auml;n och Medarbetare, den Sal. Brodren Fruaust, f&ouml;r sin &ouml;fwerhand tagande sjuklighets skull, m&aring;ste ledl&auml;gga sit Embete, torde han ock w&auml;l hafwa t&auml;nkt der&ouml;fwer, om icke han wid sin h&ouml;ga &Aring;lder &auml;fwen borde g&ouml;ra detsamma; men han f&ouml;rs&auml;krade tilf&auml;lligt wis, at han i sit hjerta ej hade Frimodighet dertil; w&auml;l kunde han ej mer utr&auml;tta mycket, men han wille desto flitigare bedja til Fr&auml;lsaren f&ouml;r h&auml;rwarande F&ouml;rsamling. P&aring; sin sista F&ouml;delsedag, den 6 Oct. f&ouml;rledit &aring;r, tog han, i den wissa &ouml;fwertygelsen, at det skulle wara den sista h&auml;r neder, i wisst afseende s&aring;som afsked af &Auml;lste Conferencen. Han tackade f&ouml;r all honom bewisad K&auml;rlek och T&aring;lsamhet</span></span></span></span></span></span></p>
&nbsp;

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">ock war ganska k&auml;rlig emot en och hwar i synnerhet, s&aring; at det skall blifwa of&ouml;rg&auml;teligt f&ouml;r alla n&auml;rwarande. I fr&aring;n samma dag har han ej heller mer kommit ur huset, utan har oftast, f&ouml;r st&auml;ndigt tiltagande kr&auml;mpor, hwartil under tiden en Feber, j&auml;mte en sm&auml;rtfull tryckning i Underlifwet slogo sig, m&aring;st h&aring;lla sig wid S&auml;ngen. F&ouml;r wid pass 4 Weckor sedan syntes hans &Auml;ndalykt wara mycket n&auml;r. D&aring; n&aring;gra Syskon af &Auml;lste=Conferensen l&aring;to f&ouml;rst&aring;, at de &ouml;nskade f&aring; wara n&auml;rwarande wid hans Hemg&aring;ng*, swarade han: Det wore f&ouml;r honom &auml;nnu icke afgjort, at hans hemg&aring;ng wore s&aring; n&auml;r. Imedlertid hade han icke f&ouml;rg&auml;tit denna &Ouml;nskan. Ty d&aring; han den 12 Martii, efter en mycket orolig och besw&auml;rlig natt, k&auml;nde sig owanligt swag, l&auml;t han sjelf bedja Syskonen af &Auml;lste Conferencen til sig. Och d&aring; de hade inst&auml;lt sig, tackade han dem &auml;n en g&aring;ng p&aring; det m&auml;st r&ouml;rande s&auml;tt f&ouml;r all emot honom bewisad k&auml;rlek. Wid den wersens sjungande: Mig i din Frid bewara blottade han sit gr&aring;a Hufwud, uplyfte de sammankn&auml;pte H&auml;ndren med en tr&auml;ngtansfull Blick i h&ouml;gden, och bad derefter sjelf om en W&auml;lsignelse till</span></span></span></span></span></span></p>

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">_________________________________________________________________________</span></span></span></span></span></span></p>

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">*eller och taga et gemensamt Afsked af honom, </span></span></span></span></span></span></p>
&nbsp;

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">Sin Hemf&auml;rd, hwilken ock tildeltes honom under en Salig K&auml;nning af Jesu n&auml;ra N&auml;rwarelse. Det f&ouml;rdr&ouml;jde likw&auml;l intil den 13d&auml; om Morgonen kl. 2, d&aring; han andedr&auml;gt, under n&aring;gra Wersers sjungande, afstadnade och hans sj&auml;l gick &ouml;fwer i Sin &Aring;terl&ouml;sares Armar, sedan han lefwat h&auml;rnedre uti 82 &aring;r, 5 m&aring;nader och 6 dagar. </span></span></span></span></span></span></p>

<div>&nbsp;</div>