.40059.27592
mycket jag känner mig har jag eij
låf i mit hierta, at lämna den
minsta tanka däruti rum, som skul-
le jag längre willja behålla dig, än
honom täckas, och hwad wore bättre
än at han toge dig till sig i sin ewi-
ga säkerhet, tackande hon mig hjerteli-
gen derföre och kyste med respect
min hand, sedan talte hon rätt . .
ömt wid mig om sin begrafning och
för böd all flot derwid. Jag frågade
widare om hon wille at jag skulle
kalla en Doctor som ordinerade nå-
got emot hennes sjukdom, men hon swa-
rade med leende miene at det eij
behöfdes, emedan hon hade stort för-
troende för halliska medicamenter-
na, dem hon ock wiste wid allahan-
da tillfällen tämmeligen wäl at
applicera, men sade därhos, at hon
eij skulle wara mig emot, om jag wil-
lde antaga en Doctor, på det jag
sedermera eij måtte hafwa at före-
brå mig för det jag till henns skjöt-