.40056.27498

Nattvard. Hon vistes til Jesu brustna hjerta, Hen,,

nes kalla hjerta mot Honom blygdes så mycket

mer. För henne bads högt til frälsaren at Hon måt,,

te bli frälst. När hon i mera enslighet kom, påmin,,

de Guds anda henne häraf, at hon ej nu blefve

salig om hon sådan dödde hon är. Själa bekym,,

ret ökades men och klagades för frälsaren och

bars til Honom. Jag har ej förståt jag hade synd

sade hon. Men när jag ser hvad Jesus lidet ser jag

min synd; ty hvad var det añat Han led för. När

hon såg sin mors tårar sade hon: Min mor är

lycklig som kan gråta och blef ängslig öfver

at hon ej sjelf kunde det, öfver sit elende. Hon

blef nu alt mer och mer fattig i andan. I hvad

hjerta behöfves tro bättre än i sådant? I hvad

uptänder Guds ande den snarare än i sådant?

Efter hand kom Han dertil hos henne. Heñes

stillhet tiltog och hon talte om huru barm,,

hertig Jesus är som dödt för henne: som äf

ven lät henne ligga på sotsängen med rediga

tanckar derom. Hon hade i sin ensamhet haft

en syn af sin frälsare. Då hon tänckte på Ho,,

nom, visade Han sig så klar, så mild, så röd

och hvit. Det var så roligt, så länge Han

var iñe sade hon. Men då modren kom

inn bortgick Han med lämnande af sin

hvita kappa åt heñe som sjuk var. Modren

föll i stor oro öfver at frälsaren ej ville vara

inne sedan hon kom in. Denna tancka

och dottrens sista tal til sig håller modren
äñu