.40030.25356

då min Man 1767 geck ur tiden upfyllrte 
han mitt hjerta med obeskrifelig glädje
och frid. Året derefter kom jag på Enke
huset; och min om min Enke tid kan jag be
tyga, at der warit den saligate af hela
min wandrings, tid genom jämmerdalen. 1770
emot årets slut wart mitt Grundfördärf
mig alt mera uptäckt. Under det jag om
kände mig för den aldra eländigaste och uslaste
Människja på jorden, lät Frälsaren mig 
i mitt hjerta förstå , at Hans död och Blodt
utgjutelse skulle wara grunden till min
<hi rend="underline">Frid,</hi> och icke det wärk, som Han hos mig
hade wärkat. Jag skulle, så<hi rend="underline">som en synderska</hi>
hwart ögnablick undfå Nåd och hålla mig
intill honom.     at få mig på denna punk
ten, har      Frälsaren haft oändeligit Arbete
med mig. Jag tackar honom för all barm
hertighet, som Han ock ibland sina barn
har låtit mig åtnjuta. Och nu kommer jag
till Honom blodt och Naken, allena för 
Hans BLod och döds skull och önskar mig en
så salig Ingång i Hans rike som han mig 
det förwärfwat och numit hafwer. Så långt 
hon sjelf.
Wår sal. Syster war af en munter och tjenst
aktig art, och war älskad af Syskonen. Under 
sin swåra och smärtsamma Sjukdom har hon 
frör wår k. Syster Ike utgjutit Hjerta flera