.40008.25175

na Henne. Hon Slöt Sig, genom Guds Nåd, 
ifrå afseende på verlden och gorde bekant
skap med det Guds folk på SIn ort som är sa
ligt för det meniskorna Säga alt ondt om de,
ljugande för Jesu Skuld - Hon blef icke vanlot
tad i Christi Smälek. Men ock nu Så mycket
mindre i Hans ära. Alla som tyckte sig befo
hade til Smälek af Slägtskap eller anat ha
de Henne och Svärtade Christi sak. Dock för
gäfves. Vid denna tid var Hetsig feber gång
bar i granskapet. Hon räddes ingen Smitta
utan trygg i Jesu afhörde hon et Skrifter
mål hon en i dets Sjukdom liggande och 
trodde väl inte mindre än at Hon 8 da
gar derefter skulle behöfva det samma.
Dagen derpå ledlades hon med allo. Hon 
fördrog sina plågor i  tysthet. Ingen trodde
de voro Så Stora de voro. Då Läraren talte
med henne huru lycklig hon vore om Je
sus nu fult blefve Henes Brudgumme
svarade Hon me ödmjuk leende röst och 
åtbörd: ack Ja. Lördagen ville Hon veder
qvicka Sig med Jesu Natvard; Liksom af 
Guds Anda påmind at yra SKulle ansätta
henne: En vanlig följd af denna Skjukdom
Detta kunde ej Ske om Lördagen Såsom Lä
raren var borta då budet kom och det blef
för Sent då Han det fick veta. Hennes Sagt
mod underkastade Sig alt villigt. Sönda
gen hade yrsel Så intagit henne at det ock då