.45004.28214

das arbete på mitt hjerta. Jag kände att jag var
ett förloradt barn, aldeles förtappadt och fördömdt,
ty jag hade inte trott på Guds Son. Jag fick väl sköna
uppmuntringar så väl allmänt som enskildt af Prosten
Brag, då jag kom till honom, men det gick mig så - nå-
den kunde jag ej tro, men icke eller finna frid i flärden.
Då jag confirmerades till den heliga nattvarden, var det
mig hjertinnerligen wäl, och jag låg inför min frälsare med
ett hjerta så försmätt af hans kärlek som wax för elden.
Nu skall mitt hjerta höra dig till, hette det inom mig, ja,
om jag än hade tusen hjertan, de skulle vara dina. Så lof-
vade jag mycket godt, men såg med bedröfvelse att det
icke blef annorlunda med mig och min förra oro tog till.
I synnerhet då Prosten Brag gick in uti sin hvila, då tänk-
te jag, nu får du visst icka höra ett sådant hjertestärkande
ord mera och nu lärer wisst den lilla gnistan utslockna
som är upptänd hos dig. Ack, huru ofta har jag icke måst
skämmas öfver denna tanka.
Efter mycket grubblande hos mig, huru jag skulle taga
mig fram i verlden utan att taga skada till min själ och
i framtiden ej följa med werlden som flickan med strömen,
fogade min gode frälsare det så att jag kom till min bro-
der, att hushålla för honom, då han ännu var ungkarl. Jag
var den tiden 23 år gammal. Ack, hvad jag då kände mig
tacksam och tillika beskämd, i det att min gode Herre
hade derigenom befriat mig från många tillfällen till
mycket ondt. Ja, frälsaren har dragit mig med mjuka kär-
lekstömar, gått efter mig med obegriplig trohet och stän-
digt påmint och warnat mig vid alla tillfällen.
Wår saliga syster omnämner i sina antekningar icke
vidare de yttre föranden, och vi tillfoga derföre följande -
Sannolikt blef hon genom sin broder Hans Engman, som
den tiden redan var medlem i Societeten, bekant med dem-
sama, men det fins ingenstädes uppteknadt när hon blef
upptagen. Likväl omtalas hennes förlofning  med henes Sa-
lige man broder Peter Söderlund i Societets diarium af