.40090.28166

derefter fick han ick allenast på sin arm, utan ock på bröstet, nu på
annen ont det ena såret efter det andra, hwilka förmedelst des upväln stora
smärta, som han derewid feck at utstå, rät gorde honom til en martyrer, så at 
ingen som wiste hans omständigheter, kunde tänka på honom utan högsta medlidande. Men det stora tolamod, som den k brodern wisade wid alla dessa omständigheter, har warit alla Syskon, som woro hos honom, icke mindre förundrans wärdig. fastän han hade en stor längtan at blifwa uplöst, och wara hos frälsaren, så har han dock aldrig låtit höra af sig, at det warade för länge, och öfwerlemnade det altid med stort underlåtande i frälsarens -- 10 eller 12. dagar för sin aflösning kunde han icke niuta den ringaste -- is eller wederqweckelse, undantagandes då och då en sked friskt vattn. detta hade -- es förut så  swaga hydda så utmattat, det han ock sidsta dagarna icke mer kunde röra sig.
alt detta oachtadt, och fast han derwid nästan ingen sömn hade, så blef han -- in til det sidsta ögnablecket så präsential wid sig, at man aldrig -- den ringaste förändring på hans förstånd.
då br. Joh. Nitschman några dagar för han hemgång besökte honom, begärte
-- sidsta wälsignelsen, efter alt anseende i den mening, som komme han --
desto wisare och snarare til sin uplösning. br. Nitschmann stälte -- tilfrids, och försäkrade honom, at han icke skulle blifwa försummad. -- förleden Lördag (som war den 3 maji) infunno sig några Syskon hos -- m, til hwilka ock endl br. Nitschmann : ock då det föll alla Syskonen -- dock wårt k. hierta i detta angenäma sällskapet undfunge sin sidsta -- lsignelsen, så wende Joh. Nitschmann sig til honom, och sade honom det. -- det med en småleende min emot. Syskonen hölle honom en liten liturgie, -- bruderna Watteville och Nitschmann lade händerna på honom, och den sednare gorde en -- bön öfer honom, och öfwerlemnade således denna deras i lifstiden hiertel