.40049.27415

huru kan och skall jag Dig, Min Jesu,
nogsamt prisa! - 
År 1771. - för någon tid sedan hade ett
ungt och behageligit fruntimmer, fästat
all min förra ostadighet. Ett tycke, som
jag för henne sjelf aldrig någonsin yppat.
Hon war i början af wår bekantskap
mycket werldsligt sinnad. Det oroade
mig, och jag önskade högeligen, det hon
måtte blifwa annorlunda. Emedler-
tid fick hon wärkeligen en kraftig
wäckelse. Jag märkte denna förändring,
och wi blefwo snart med en mer wänskap
förbundne. Wåra samtal, hwarwid 
ett annat henne anhörigt fruntimmer,
altid war närwarande, gingo endast
ut på sådane ämnen, som lände wå-
ra själar till upbyggelse. Frälsa-
rens ljufwa kärlek gjorde dem nöj-
samma, och min sinliga kärlek war där-
igenom