.40049.27400
From Moravian Transcriptions
Revision as of 10:02, 5 August 2020 by Pietisten (talk | contribs) (Created page with "de saknade bewis, och således tilfreds-<br /> stälde de mig icke. Ju mera jag bemö-<br /> dade mig at tänka derpå, ju mera öka-<br /> des mi...")
de saknade bewis, och således tilfreds-
stälde de mig icke. Ju mera jag bemö-
dade mig at tänka derpå, ju mera öka-
des min wisaltsammansshet. Jag hade så nära
twiflat på . Men långt
ifrån at denna twiflan stälde mig til-
freds, öfwerföll mig därwid en känbar
oro och förskräckelse. Jag wille wäl
slå sådant ifrån mig; men det gick icke
nu. - Ack! Min Gud! om Du hade
lämnat mig i detta eländet! men,
Ditt hjerta tillät det icke. Du hade
ett annat sinne. - Jag insåg lik-
wäl, at det skulle wara saligt, at
kunna tro. Jag suckade och ängslades,
och wille gerna tro. Men intet wiste
jag, huru det skulle gå till; och ingen
hade jag at yppa mig före. Emedlertid
kom ajg, af en händelse, öfwer Doctor
Pontoppidans lilla bok, kallad: San-
ningens