.40063.27668
het och andra omständigheter, drog hann mig tillba-
ka igen.
När jag var som mäst bedröfvad gick jag alltid
in i mitt lilla Cabinett, föll på knä, och frambringa-
de mitt åliggande för honom; det timmeliga eländet
gick jag då förbi, och stadnade
altid derwid, at bedja om mina synders förlåtelse, och om
hjeöp i sjela=nöden; och jag gick aldrig tröstlös
derifrån: några små omständigheter treffade in,
medan vi voro de 6 åren på vår gård i Östergylln,
som förmådde mig at lämna denna för
månliga egendomen deribland och dett en hufwud-ordsak, att den heliga
nattvarden sällan blef hållen
och änmindre Evangelii ord riktigt förklaradt, på den
orten, efter hwilka båda delar min själ dock
innerligen längtade. Min mann och jag kommo således öfver-
ens, at flytta upp till Stockholm, som skedde
år 1770 om hösten. Min kära manns syster,
som beständigt var hos oss, fölgde och med.
Men ehuru skönt det ock var, at hafva tillfälle
at