.40006.25167

Den lilla Andreas Dahlgren er föd i Sveriet och Stokholm, och på sit 2 dr åhr kom til sin mors moder at fostras up han hade en siuk dom som ingen wiste ret wad det war han skrijade och klagade at det werkte i hans sida wid wissa tider så man trodde det at han war bruten men des emellan war han af et quikt och böjligt sinnelag, så han lett sig styra med ord ner han en dag gick i sin kamare och lekte merkte hans mor mor och moster en hastig för ändring på honom, i dett att han stanna helt stilla och såg starkt up mot fönstret, en lång stund och sade, till sin mormor och moster ei bör taka Gud, med et sådant intryk at dä honom hörde warde förskräckta och sade widare, jag ser nogot, wad ser du sade hans mor mor, jag ser frelsaren sade han, och jag ser lilla Caisa sitta hos frelsaren hon är altför waker sade han, det war en liten flicka han kiende om 2 åhr gamal som nys för ut hade gåt til frelsaren, jag ser och döden sade han, war ser du dett sade mormoder, kom hit sade han skal jag wisa dig, se der er frelsaren, jag kan eii se honom sade hon tag hit dit huwud så skal jag wisa dig frelsaren sade han, så wende han henes huwud dit han wille och sade, ser du nu, neii sade hon, ack sade han jag ser det du eii ser, acka sade än en gång, jag ser frelsaren och han er sielf dören, och han låter sielf up för dem som skal koma til honom,

 

och du sliper icke in til frelsaren, för än du först har kiyssat hans fötter sade han, och di honom hörde förskräcktes för hans alwarsamhet, och der efter kom hans mor broder hem, och di sade för honom wad Andreas sagt hade, då wille han icke trot, utan sade han yrar, war på han fråga Andreas om det war sant swarade han med et munternt ansigte jag har set frelsaren, då wart och hans morbror och bestört sade, du lefwer icke många dagar och dagen derpå siuknade han i kopporna och låg i 14 dagar, och sade många gånger i sin siukdom, kiera frelsare tag mig, och han somnade in d: 17 Aprill 1761 på sit femte ålders år.