.40093.28174

Gustaf Friedric Lejonanker föddes den 20: juni 1776 man kunde intet märka at han hade mycken kiänsla af Frälsaren i sit hierta, det jorde mig mig ofta rätt förlägen öfver honom. Det sista halfva åhret var han helt förändrad, han vart så angelägen om at lära sig värser och bad altjämt at man skulle siunga med honom, han gek nästan ständigt med sammanknäpta händer och såg ofta ut som han hade något stort bekiymmer men han utlät sig intet något derom, när han siuknade i skarlakansfeb

 

bern var han ganska misnögd stretade emot i det längsta och sade at han intet var siuk änskjönt han ej kunde hål uppe hufvudet, och man måtte truga honom at lägga sig, han var några dygn rätt svag men han blef åter bätre så han kunde gå uppe men tre vickor derefter siuknade han ganska häftigt i vatusoten, då var det honom straxt afgort at han skulle gå hem till Frälsaren hvilket han gladde sig öfver och sade der hos Frälsaren får jag råka far Ike

 

lilla Samuel Hagren lilla Gustaf Hård och min lilla syster Jana. När jag ville at han skulle taga in medikamenter sade han söta mamma lät mig slippa at taga in jag vet vist at jag får gå hem till Frälsaren och det vill jag så järna. Han hade utvalt sig några värser som han i synerhet tyckte om Jag är et saligt nådehjon min kraft nog liten är svag är min kiärlek sosom tron dock har mig frälsarn kiär.

 

Jag kryber fram en hungrig siäl till dig som för mig dog förbarmande Imanuel du har ock för mig nog. Dessa värser bad han alla siunga för sig, och efter han för andetappa intet kunde siunga så läste han dem sakta med hvarvid hans ögon voro fulla af tårar. Han knäpte ofta sina händer tillsammans och bad sielf, och sade söta Herre Jesu förlåt mig, han längtade at Broder Sten skulle komma till honom

 

och sade med mycken angelägenhet, ack söta Mamma skicka efter farbror Sten, men när Broder Sten kom, hade slaget så angripit honom at han intet kunde tala. Det sista dygnet var han mäst utan sansning och talte mycket men man kunde intet förstå honom hans plågor tycktres vara rätt stora, d: 25 mars Kl: två efter middagen kom hans förlossningsstund

 

sedan han här i världen har lefvat fem åhr nio månader och fem dagar.