.40056.27495
Maria Johannis Lefnadslopps Sista Stunder
Den 24 octob. 1800 fullbordade Systren Maria
det i Stora Åby, Östergötland och Sverige. Hen,,
nes fader var torpare. Lungsot yppades hos
henne de två sista åren och skyndade dess in,,
gång i Sin Herras glädje 24 år gammal. Sista
gången hon i kyrkan begick sin Frälsares å,,
minelse, behagade Honom nära nalkas henes
hjerta; med öma rörelser. Men såsom eljest natur,,
lig from och af verlden ostraflig meniska, för,,
stod hon ej detta var låckelse till Honom: Hon
som förut hoppades vara Honom nog nära.
Henne(?oläsl.) den trofaste SjälaHerden ju närma,,
re det led åt henes slut, i nådatiden behaga,,
de söka henne desto trägnare, rönte och ärkän,,
de hon sedan nådens ljus upgick i dess hjer,,
ta. Isynnerhet derigenom, at hon fåt smak
på Jesum i predikningar om Honom. Nu
nedlades hon på sotsängen och tänckte ej på
sin själ det läraren henne förestälde; Så väl som
nära boende rättsinniga Vänner. Den egna
fromheten gorde detta och Jesum mindre ange,,
lägen. Häri styrktes hon, så väl som andra död,,
trogna, sig med Guds allmenna Nåd. Man sucka,,
de till Jesum för henne och en oro kom straxt
öfver hene. Natten blev förskräckelig för henne.
Frälsaren är gången ifrå mig; ropade hon. Det
nyttjades at visa henne, sådant var Jesu för,,
sta
sta nådestrålar, til väckelse om sorgfällighet
at blifva salig. Frälsaren gaf henne af sin
vanliga stora nåd mot syndare, straxt en
åtrå at så få Honom at Han ej måtte förlo,,
ras. Efter detta var upriktigt hoss henne,
trängde det til Hans hjerta och allas som
hörde det. Det taltes för henne om ordningen
at koma til Jesum: ur djupet fly til Honom
Han är vägen sanningen och lifvet. När hon var
allena talte hon som en syndare och gladde nu (?)
Lärare. Nattetiden var hennes kropps smärta
alltid värst, då ock hennes själ änu hade sit
mörker. Hon upplifvades dock genom ord om
Jesu sår och blod, fick kraft, då all syntes va,,
ra förgången och begynte tala. Hon åstunda,,
de ock denna natt sin Frälsares Nattvard.
Derefter gick bud. Men budet, som ej anmäl,,
te detta utan at hon allena ville tala med
läraren, blef et hinder. Jesus vände det dock
så at begäret tändes så mycket mer och at
hon äfven vart bättre prydd af sin frälsa,,
re till bröllopet. Samtal uppkom mellan
Läraren och henne om otron i hjertat och
huru Hon behöfte känna sin frälsare så,
som Han vil känd vara: huru man miss,,
brukat Guds ord: med lika kalt hjerta forr gå (?)
ifrå Jesu Natvard; kors och död som dit. Dock
huru känner et dödt hjerta det. Hon rör,,
des och sa: hon vist icke gådt värdig til Jesu
Nat,,
Nattvard. Hon vistes til Jesu brustna hjerta, Hen,,
nes kalla hjerta mot Honom blygdes så mycket
mer. För henne bads högt til frälsaren at Hon måt,,
te bli frälst. När hon i mera enslighet kom, påmin,,
de Guds anda henne häraf, at hon ej nu blefve
salig om hon sådan dödde hon är. Själa bekym,,
ret ökades men och klagades för frälsaren och
bars til Honom. Jag har ej förståt jag hade synd
sade hon. Men när jag ser hvad Jesus lidet ser jag
min synd; ty hvad var det añat Han led för. När
hon såg sin mors tårar sade hon: Min mor är
lycklig som kan gråta och blef ängslig öfver
at hon ej sjelf kunde det, öfver sit elende. Hon
blef nu alt mer och mer fattig i andan. I hvad
hjerta behöfves tro bättre än i sådant? I hvad
uptänder Guds ande den snarare än i sådant?
Efter hand kom Han dertil hos henne. Heñes
stillhet tiltog och hon talte om huru barm,,
hertig Jesus är som dödt för henne: som äf
ven lät henne ligga på sotsängen med rediga
tanckar derom. Hon hade i sin ensamhet haft
en syn af sin frälsare. Då hon tänckte på Ho,,
nom, visade Han sig så klar, så mild, så röd
och hvit. Det var så roligt, så länge Han
var iñe sade hon. Men då modren kom
inn bortgick Han med lämnande af sin
hvita kappa åt heñe som sjuk var. Modren
föll i stor oro öfver at frälsaren ej ville vara
inne sedan hon kom in. Denna tancka
och dottrens sista tal til sig håller modren
äñu
äñu vaken ur syndasömn; Ehuru modren
tänckte och ville intala sin doter om at detta
var blott en dröm. Men hvem kan veta hu,,
ru frälsaren uppenbarar sig för enfaldiga
i sista stunderna? Frå den stund henne det(?,,)
ta syntes talte hon aldrig om den man
eller förbindelse hvari hon var fäst med Ho,,
nom til naturligt ägtenskap och tystade
modren då hon ville tala derom. Hon til,,
lade ock at om hon frisknade; så skulle int(…)
hindra henne frå Jesum och Gudacktig,,
het. Jesus gifve mej Nåd dertil sa hon. Hen,,
ne vart såsom uti(?) Sången No 47. I Sions sån,,
ger: Jesu lät för mig ej tryta(?)e. krops svag,,
heten blef alt större och större. Jesu Natvard
önskade hon åter och när Läraren kom
dertil, kände hon sig inte mera ondt till
kroppen. Då modren ville tala om lekam,,
ligt; bad hon ej förehafva sådant nu och
ej mera vara så verldslig. Jag vill endast nu
täncka på Jesum min brudgum. Sin sy,,
ster förmante hon vara mer alvarlig at lä,,
ra känna Jesum. Modren tackade hon
för vart steg hon gådt för heñe och burit
henne på sina armar med ytterligare
försäkran at nu bedja frälsaren för sin
mor at bära henne igen i himelen. Men
I skal bedja derom sjelf med; sade hon slu,,
teligen. Fadren tog hon afsked af: välsigna,,
Honom och bad Honom bedja Jesum om (…)
M (…)
Modrens blödighet som härvid uprördes
kom henne at klaga om sin sjuka dotter,
ack mit beskedliga barn som aldrig gort
något ondt; icke(?) en mask emot. Detta tal
som kunde uppwäcka högmod elr egenrät,,
färdighet i et förderfvat hjerta tystades
tilförne af Läraren och nu af den sjuka
sjelf: k. mor skym ej bort Jesum för mig.
alla de ha rätt som säga i döden gäller inte
mer än Jesum: och må jag inte glädjas och
tacka Gud då jag slipper känna helf,,
vitets ångst i min själ; när jag nu käñer
dödsens ångst i min kropp. Det måste jag
utom den nåden jag nu kändt. Hon sade: jag
tänckte få gå med Läsarna på jorden; men
nu får jag flytta til den öfre Choren. Hälsa
dem dock alla och bed dem hädanefter
sätta mer värde på Jesum hans blod och
försoning, än de hittils gordt; ty det är
inte mer än det som gäller i döden och
domen. Hon bad Jesum om styrka at kuña
tvätta sig. Hon hördes och tvättade Hufvud
ansigte, händer, fötter och kañade (kammade) sit hår
Sedan sade hon: Nu är jag ren til både kropp
och själ när min brudgum koñer (kommer). Så fort hon
hant räckte hon händerna åt högden och sa,,
de: Söte Jesu kom; kom hjelp mig. Tanck (tänck) hvad sve,,
da Jesus tolde. Ack Jesus koñer (kommer) ej. Man svarade:
Han är utgången at möta: Hon trodde och bad: Väl,,
komen sötaste Jesus. Straxt vart hon mållös och afsom,,
nade stilla i Jesu armar.