.40090.28165

inrättade barna föreldrarna. kort der efter fingo wi kallelse at resa til Sw.
och foro derföre straxt bort. I Swnska Pommern föll min hustru i en ganska swår siukdom; hwarföre wi icke förr <hi rend="underline">kunde komma fram til st. från d 15 Jan. 1745.</hi>
der har frälsaren skänkt oss 3 barn, af hwilka den 1 sta och 3<hi rend="underline">ide</hi> äro hemma
hos sin återlösare. Med de andra <hi rend="underline">kommo wi år 1751. i Junii må-
nad åter til wårt käraste Hhut igen.</hi> År 1752. kom jag såsom ordinarius 
gnaden herzel; hwarifrån jag året de efter blef kallad til br. Fischer i
stora Camin. Men efter wi för de derwarande omständigheter skul icke
kunde blifwa länge wistande; så besökte wi de der omkring warande
(ett stycke fattas av kanten på papperet red.anm.)
stm, och i synnerhet i Stettin, och reste sedan til wårt k. Hhut tilbaka
detta är korteligen frälsarens saliga ledande med mig hit 
wid hwars öfwerläggande jag har stor ordsak at tilbedja; men när jag
tilbakars på den mångahanda otrohet och kallsinnighet, som jag för den
ret med mig sielf, så faller mig den wersen in: "denk ich an deine (huld
Mann mit zerhaunen sehnen, und das was ich verschüld, so (schmelz)
mein Herz thränen. När jag tänker på din huld, men,
så såren, är uppå min stora skuld, smälte jag i tårar.