.40083.28094

och bese honom steg på steg i sin lidandes gång fast
iag såg honom alt framient så som sårat för mina synder
ty otron låg mig i wägen at iag intet kunde smaka
trösten der af i min siäl, aftonen för siärtors dagen
hade iag en ret salig stund iag sat och leste i iesu
lidandes historia och efter det war iust den naten som
iesus instiftade natwarden med leriungarna och iag
dagen der på tenkte mig at bli en gäst wid samma 
bord iag smakade då i min siäl det iag aldrig til
förne har kiänt under det iag sakramenteligen
har åt niutit honom, men utaf det iag wile at
iesus skule iöra mig den föliande dagen sådan
med, så trefade iag in i min gamla tårka ty iag 
wiste inte at ärkiäna det war blåt nåd och en
hans fria wilja som han kunde siänka förr ut så
wel som under medlens bruk, iag kom då der på
i myken oro och det såg illa ut om förlåfning för
mig, iag talte och om det flera gånger för herr mag:
men han före bråde mig och sa at iag wentade en ome-
del bar uplysning af frelsaren men det beigerte 
iag intet, utan wad iag wäntade war den hand-
ling som iesus håller med syndare och kallas rettfer-
diggörelsen fast iag intet kunde iöra mig ret begrep
der om mindre utlåta mig något der om, men det 
hörde iag at i den stunden fek siäler erfara wad det
er at tro sinna synders förlåtelse för iesu blod och til
fylestiörelses skuld, så ofta som i predikningar eler
annärs taltes om denna saken så kom iag ret i klåfwo
ty syndarnas förlåtelse war den siänk iag länge har
wäntat efter af ieus hand. iag fek och smaka den
saligheten fast iag hade en nu något af mit elen-
de som iag skule se först och efter kiänna otrones
hårda band, ia ggek en dag hemma i mina syslor 
och under det iag går blir mig för ögånen stelt huru
iag