Difference between revisions of ".40090.28166"

From Moravian Transcriptions
Jump to: navigation, search
(Created page with "derefter fick han ick allenast på sin arm, utan ock på bröste, nu på<br /> annen ont det ena såret efter det andra, hwilka förmedelst des up...")
 
 
(One intermediate revision by the same user not shown)
Line 1: Line 1:
derefter fick han ick allenast p&aring; sin arm, utan ock p&aring; br&ouml;ste, nu p&aring;<br />
+
derefter fick han ick allenast p&aring; sin arm, utan ock p&aring; br&ouml;stet, nu p&aring;<br />
 
annen ont det ena s&aring;ret efter det andra, hwilka f&ouml;rmedelst des upv&auml;ln stora<br />
 
annen ont det ena s&aring;ret efter det andra, hwilka f&ouml;rmedelst des upv&auml;ln stora<br />
 
sm&auml;rta, som han derewid feck at utst&aring;, r&auml;t gorde honom til en martyrer, s&aring; at&nbsp;<br />
 
sm&auml;rta, som han derewid feck at utst&aring;, r&auml;t gorde honom til en martyrer, s&aring; at&nbsp;<br />
ingen som wiste hans omst&auml;ndigheter, kunde t&auml;nka p&aring; honom utan h&ouml;gsta medlidande. Men det stora tolamod, som den k brodern wisade wid alla dessa omst&auml;ndigheter, har warit alla Syskon, som woro hos honom, icke mindre f&ouml;rundrans w&auml;rdig. fast&auml;n han hade en stor l&auml;ngtan at blifwa upl&ouml;st, och wara hos fr&auml;lsaren, s&aring; har han dock aldrig l&aring;tit h&ouml;ra af sig, at det warade f&ouml;r l&auml;nge, och &ouml;fwerlemnade det altid med stort underl&aring;tande i fr&auml;lsarens --&nbsp;<br />
+
ingen som wiste hans omst&auml;ndigheter, kunde t&auml;nka p&aring; honom utan h&ouml;gsta medlidande. Men det stora tolamod, som den k brodern wisade wid alla dessa omst&auml;ndigheter, har warit alla Syskon, som woro hos honom, icke mindre f&ouml;rundrans w&auml;rdig. fast&auml;n han hade en stor l&auml;ngtan at blifwa upl&ouml;st, och wara hos fr&auml;lsaren, s&aring; har han dock aldrig l&aring;tit h&ouml;ra af sig, at det warade f&ouml;r l&auml;nge, och &ouml;fwerlemnade det altid med stort underl&aring;tande i fr&auml;lsarens -- 10 eller 12. dagar f&ouml;r sin afl&ouml;sning kunde han icke niuta den ringaste -- is eller wederqweckelse, undantagandes d&aring; och d&aring; en sked friskt vattn. detta hade -- es f&ouml;rut <del>s&aring;&nbsp;</del>&nbsp;swaga hydda s&aring; utmattat, det han ock sidsta dagarna icke mer kunde r&ouml;ra sig.<br />
 +
alt detta oachtadt, och fast han derwid n&auml;stan ingen s&ouml;mn hade, s&aring; blef han -- in til det sidsta &ouml;gnablecket s&aring; pr&auml;sential wid sig, at man aldrig -- den ringaste f&ouml;r&auml;ndring p&aring; hans f&ouml;rst&aring;nd.<br />
 +
d&aring; br. Joh. Nitschman n&aring;gra dagar f&ouml;r han hemg&aring;ng bes&ouml;kte honom, beg&auml;rte<br />
 +
-- sidsta w&auml;lsignelsen, efter alt anseende i den mening, som komme han --<br />
 +
desto wisare och snarare til sin upl&ouml;sning. br. Nitschmann st&auml;lte -- tilfrids, och f&ouml;rs&auml;krade honom, at han icke skulle blifwa f&ouml;rsummad. -- f&ouml;rleden L&ouml;rdag (som war den 3 maji) infunno sig n&aring;gra Syskon hos -- m, til hwilka ock endl br. Nitschmann : ock d&aring; det f&ouml;ll alla Syskonen -- dock w&aring;rt k. hierta i detta angen&auml;ma s&auml;llskapet undfunge sin sidsta -- lsignelsen, s&aring; wende Joh. Nitschmann sig til honom, och sade honom det. -- det med en sm&aring;leende min emot. Syskonen h&ouml;lle honom en liten liturgie, -- bruderna Watteville och Nitschmann lade h&auml;nderna p&aring; honom, och den sednare gorde en -- b&ouml;n &ouml;fer honom, och &ouml;fwerlemnade s&aring;ledes denna deras i lifstiden hiertel &auml;lskade -- i hans si&auml;labrudgums armar. derefter blef han en liten tid hel stilla; -- efter den sidsta kyssen, gorde ock med sin k. maka et hiertelt afsked, hwilken -- d&aring; hon sade til honom: wi hafwa dock haft m&aring;nga saliga stunder tilhopa med hwar -- w&auml;nligen swarade: ack ja! och updrog henne at hierteln h&auml;lsa och kyssa sina&nbsp;<br />
 +
barn fr&aring;n honom. Endligen emot midnatten kom brudgumen sielf och tog sina<br />
 +
s&aring;rs byte til sig hem. hans d&ouml;ds=tid har alts&aring; warat 40 &aring;r och 4 m&aring;nader, p&aring; 2 dagar n&auml;r. Han lemnar efter sig en &auml;nka med en son om 8 &aring;r, och en liten dotter et halft &aring;r gammal.<br />
 +
Dagsens text war: <hi rend="underline">the som wenda w&auml;rdiga til then</hi> (tilkommande)<br />
 +
Luc. 20, 35.&nbsp; &nbsp; <hi rend="underline">der h&aring;lla wi tilsammans hus, i alla, alla ewighet.</hi><br />
 +
<br />
 +
<br />
 +
<br />
 
&nbsp;
 
&nbsp;

Latest revision as of 14:24, 27 August 2020

derefter fick han ick allenast på sin arm, utan ock på bröstet, nu på
annen ont det ena såret efter det andra, hwilka förmedelst des upväln stora
smärta, som han derewid feck at utstå, rät gorde honom til en martyrer, så at 
ingen som wiste hans omständigheter, kunde tänka på honom utan högsta medlidande. Men det stora tolamod, som den k brodern wisade wid alla dessa omständigheter, har warit alla Syskon, som woro hos honom, icke mindre förundrans wärdig. fastän han hade en stor längtan at blifwa uplöst, och wara hos frälsaren, så har han dock aldrig låtit höra af sig, at det warade för länge, och öfwerlemnade det altid med stort underlåtande i frälsarens -- 10 eller 12. dagar för sin aflösning kunde han icke niuta den ringaste -- is eller wederqweckelse, undantagandes då och då en sked friskt vattn. detta hade -- es förut så  swaga hydda så utmattat, det han ock sidsta dagarna icke mer kunde röra sig.
alt detta oachtadt, och fast han derwid nästan ingen sömn hade, så blef han -- in til det sidsta ögnablecket så präsential wid sig, at man aldrig -- den ringaste förändring på hans förstånd.
då br. Joh. Nitschman några dagar för han hemgång besökte honom, begärte
-- sidsta wälsignelsen, efter alt anseende i den mening, som komme han --
desto wisare och snarare til sin uplösning. br. Nitschmann stälte -- tilfrids, och försäkrade honom, at han icke skulle blifwa försummad. -- förleden Lördag (som war den 3 maji) infunno sig några Syskon hos -- m, til hwilka ock endl br. Nitschmann : ock då det föll alla Syskonen -- dock wårt k. hierta i detta angenäma sällskapet undfunge sin sidsta -- lsignelsen, så wende Joh. Nitschmann sig til honom, och sade honom det. -- det med en småleende min emot. Syskonen hölle honom en liten liturgie, -- bruderna Watteville och Nitschmann lade händerna på honom, och den sednare gorde en -- bön öfer honom, och öfwerlemnade således denna deras i lifstiden hiertel älskade -- i hans siälabrudgums armar. derefter blef han en liten tid hel stilla; -- efter den sidsta kyssen, gorde ock med sin k. maka et hiertelt afsked, hwilken -- då hon sade til honom: wi hafwa dock haft många saliga stunder tilhopa med hwar -- wänligen swarade: ack ja! och updrog henne at hierteln hälsa och kyssa sina 
barn från honom. Endligen emot midnatten kom brudgumen sielf och tog sina
sårs byte til sig hem. hans döds=tid har altså warat 40 år och 4 månader, på 2 dagar när. Han lemnar efter sig en änka med en son om 8 år, och en liten dotter et halft år gammal.
Dagsens text war: <hi rend="underline">the som wenda wärdiga til then</hi> (tilkommande)
Luc. 20, 35.    <hi rend="underline">der hålla wi tilsammans hus, i alla, alla ewighet.</hi>