Difference between revisions of ".40076.27931"
(Created page with "lust till, och mina föräldrars trogna<br /> förmaningar och waksama upseende<br /> war mig till stor nytta, annars hade<br /> jag kunnat råka uti de al...") |
|||
| Line 6: | Line 6: | ||
war högt fallen til utsfwäfwande och <br /> | war högt fallen til utsfwäfwande och <br /> | ||
lättsinnighet. På det sättit gick <br /> | lättsinnighet. På det sättit gick <br /> | ||
| − | jag mina år bort. | + | jag mina år bort.<br /> |
| + | 1738 d.2 febr ward jag gift med <br /> | ||
| + | min sal. mann Carl Christopher<br /> | ||
| + | Halling, somwar en Perukmakare<br /> | ||
| + | detta ägtenskap war wälsignad med<br /> | ||
| + | 3 döttrar och 2 söner, hwilka slika<br /> | ||
| + | Frälsaren i deras späda år åter tog <br /> | ||
| + | til sig.<br /> | ||
| + | Min sal. mann war wäckter och hans sinne war mycket<br /> | ||
| + | alfwarsamt, och djupsinngt i högsta<br /> | ||
| + | grad, det förstod jag icke och jag war<br /> | ||
| + | dermot lustig och glad; han gick<br /> | ||
| + | flitigt i Holmens kyrka och hörde på<br /> | ||
| + | Tolstadius, och jag gick uti Storkyrkan,<br /> | ||
| + | jag sökte at muntra up honom, men<br /> | ||
| + | det war fåfängt då wart jag helt<br /> | ||
| + | sorgsam och förargader, och föll på<br /> | ||
| + | allahanda tankar. Så plågade jag<br /> | ||
| + | mig et par år, men den hulde<br /> | ||
| + | Frälsaren<br /> | ||
| + | | ||
Latest revision as of 11:15, 29 July 2020
lust till, och mina föräldrars trogna
förmaningar och waksama upseende
war mig till stor nytta, annars hade
jag kunnat råka uti de aldra slätta-
ste omständigheter, då jag af naturen
war högt fallen til utsfwäfwande och
lättsinnighet. På det sättit gick
jag mina år bort.
1738 d.2 febr ward jag gift med
min sal. mann Carl Christopher
Halling, somwar en Perukmakare
detta ägtenskap war wälsignad med
3 döttrar och 2 söner, hwilka slika
Frälsaren i deras späda år åter tog
til sig.
Min sal. mann war wäckter och hans sinne war mycket
alfwarsamt, och djupsinngt i högsta
grad, det förstod jag icke och jag war
dermot lustig och glad; han gick
flitigt i Holmens kyrka och hörde på
Tolstadius, och jag gick uti Storkyrkan,
jag sökte at muntra up honom, men
det war fåfängt då wart jag helt
sorgsam och förargader, och föll på
allahanda tankar. Så plågade jag
mig et par år, men den hulde
Frälsaren
