Difference between revisions of ".40043.27296"
(Created page with "Guds kjärlekts kjännedom: ") |
|||
| Line 1: | Line 1: | ||
| − | Guds kjärlekts kjännedom: | + | Guds kjärlekts kjännedom: deraf up-<br /> |
| + | kom hos mig, en obeskrifl. åtrå at blif-<br /> | ||
| + | wa en Christen; at hwar jag gjeck och <br /> | ||
| + | stod, bad jag ur hela mitt hjertas<br /> | ||
| + | grund derom. under samma tid före-<br /> | ||
| + | kom hwarjehanda; i synnerhet fiter-<br /> | ||
| + | mål; derwid bad jag och mycket<br /> | ||
| + | herren; men då jag bad, kunde jag<br /> | ||
| + | intet bedja, som jag wille, utan<br /> | ||
| + | at Guds wilja, måste gå före: det<br /> | ||
| + | skjedde och, ehuru godt det en liten tid<br /> | ||
| + | syntes, at alt sådant blef tll in-<br /> | ||
| + | tet. Jag kom och deraf forfara i <br /> | ||
| + | nådens bearbetande: jag fick stor lust <br /> | ||
| + | till at höra Guds ord, gjeck flitigt i<br /> | ||
| + | kjörkorna, så at jag om söndagarna<br /> | ||
| + | ifrån morgonen till aftonsången<br /> | ||
| + | som war den sista, som knappast<br /> | ||
| + | gjorde mig tid, at spisa middag:<br /> | ||
| + | men jag wart mången gång rådlös,<br /> | ||
| + | emedan jag tröstade höra, olika<br /> | ||
| + | präster: under alt detta hörde jag<br /> | ||
| + | ingen, som hade försoningens grund;<br /> | ||
| + | jag söckte; och wiste eller icke derom.<br /> | ||
| + | men jag<br /> | ||
| + | | ||
Latest revision as of 10:21, 17 June 2020
Guds kjärlekts kjännedom: deraf up-
kom hos mig, en obeskrifl. åtrå at blif-
wa en Christen; at hwar jag gjeck och
stod, bad jag ur hela mitt hjertas
grund derom. under samma tid före-
kom hwarjehanda; i synnerhet fiter-
mål; derwid bad jag och mycket
herren; men då jag bad, kunde jag
intet bedja, som jag wille, utan
at Guds wilja, måste gå före: det
skjedde och, ehuru godt det en liten tid
syntes, at alt sådant blef tll in-
tet. Jag kom och deraf forfara i
nådens bearbetande: jag fick stor lust
till at höra Guds ord, gjeck flitigt i
kjörkorna, så at jag om söndagarna
ifrån morgonen till aftonsången
som war den sista, som knappast
gjorde mig tid, at spisa middag:
men jag wart mången gång rådlös,
emedan jag tröstade höra, olika
präster: under alt detta hörde jag
ingen, som hade försoningens grund;
jag söckte; och wiste eller icke derom.
men jag
