View source for .40083.28075

Jag &auml;r f&ouml;dd den 15 iuli &aring;rr 1739 i st&aring;kholm af ringa<br />
f&ouml;r&auml;ldrar min fader war krigstimmer mannen marcus<br />
&Ouml;berg och min moder Margareta Eriksd&aring;tter b&auml;gge h&auml;rstamma-<br />
de af bonde st&aring;nd, men min fader war upw&auml;ckt och utaf den<br />
separatistiska tanke settet, iag wart ganska str&auml;ngtr upfostrad i<br />
mina barndoms &aring;r kan iag intet n&aring;got besw&auml;rligt erhinra&nbsp;<br />
mig, om f&ouml;rr&auml;n i 12<hi rend="underline">te</hi> &aring;ret, som nedan f&ouml;re kommer at omnemnas mer<br />
tw&aring; ting m&aring;ste iag litet anama om ner iag war p&aring; det 13 &aring;ret s&aring;<br />
siuknade iag i en stark hetsig feber och fek en stor blost&ouml;rtning och&nbsp;<br />
b&aring;de l&auml;kare och alla andra, som mig s&aring;g gaf mig f&ouml;rlorad att<br />
n&aring;gon sin komma til&nbsp; lifs och iag&nbsp; trode s&aring; sielf, ner su blodst&ouml;rtning-<br />
gen&nbsp; igenom det att mina f&ouml;tter sattes i kalt waten blef still<br />
och iag blef lagd i s&auml;ngen s&aring; b&ouml;riade iag att tenka hwar tar<br />
nu din arma si&auml;l w&auml;gen war hon nu g&aring;r &auml;r kroppen, men&nbsp;<br />
det wart mig liksom sagt inom mig, ta bara afskid af dina<br />
f&ouml;r&auml;ldrar och bed dem&nbsp; om f&ouml;rl&aring;telse s&aring; skal dett g&aring; wel med alt<br />
iag iorde s&aring; och tog ett &ouml;mt afski&auml;d af dem, der war myken<br />
gr&auml;t och t&aring;re ty min fader war liksom utom sig ty han &auml;l-<br />
skade mig myket men all deras st&aring;rm f&ouml;rm&aring;de intet st&ouml;ra<br />
mitt l&auml;nge s&aring; l&auml;nge iag h&ouml;rde n&aring;got sedan liksom somnade<br />
iag och wiste inet at iag war her mder ty iag har hwarit&nbsp;<br />
helt kall som en d&ouml;d of intet den minsta tecken til lif de<br />
nerwarande wile l&auml;gga up mig men fek inte f&ouml;r min<br />
mor ty hon hade den tankan inom sig att iag skulle qwikna<br />
wid efter iag inte med n&aring;gon pust gaf up andan s&aring;dan l&aring;g<br />
iag i 16 timmar, men hwad som f&ouml;regek i min si&auml;l under dessa<br />
timmar war n&aring;got saligt, iag hade under min helsos tid<br />
d&aring; redan en l&aring;ng tid set intet annat &auml;n en str&auml;ng gud &ouml;fwer<br />
mig ett anklagande samwete innom mig och ett upgappande<br />
helwete som w&auml;ntade p&aring; mig, men jalt deta war nu b&aring;rta<br />
och mig blef liufligen f&ouml;restelt iesu marter af blod och iag<br />
lika som talde med honom och kalade honom min broder<br />
och brudgumme och m&aring;nga h&auml;rliga styken&nbsp; som iag si&ouml;ng om&nbsp;<br />
hans blod som iag aldrig tilf&ouml;rene har h&ouml;rt talas om, iag&nbsp;<br />
mindes inte n&aring;got ner iag kom mig f&ouml;reen de werser<br />
som st&aring;r i w&aring;r salm bok under No 390.3.5.6. werserna af dem<br />
wiste iag mig aldrig ha set eler wiste war de stog f&ouml;ren<br />
en l&aring;ng tid der efter iag fek h&ouml;ra dem siungas wis en&nbsp;<br />
begrafning, och&nbsp;<br />
&nbsp;<br />
<br />
<br />
<br />
&nbsp;