View source for .40022.25294

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">&Aring;r 1706 d. 30 april efter gamla stijlen, som nu &auml;r d. 11 may efter nya stijlen, &auml;r jag</span></span></span></span></span><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="text-decoration-line:underline"><span style="text-decoration-skip-ink:none"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap"> Dietrich Christian von Conow</span></span></span></span></span></span></span><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap"> p&aring; W&aring;geholms gods i Sk&aring;ne f&ouml;dd till werlden. Min afledne k&auml;re fader war Majoren, W&auml;lborne Christian Dietrich von Conow fr&aring;n Mark Brandenburg uti Staden Alt-Brandenburg f&ouml;dder, af hwilken Fammile &auml;n l&ouml;re finnas efterkommande i Tyskland. Min moder war W&auml;lborne Fru Maria Euphrosinia Cronstr&ouml;m. Hon war, d&aring; hon ingick detta gifte, Enkefru efter framledne Lagmannen, W&auml;lborne herr Johan Cedercrantz. Hennes f&ouml;rf&auml;der h&auml;rstammade fr&aring;n Spanska Nederl&auml;nderne och Lugker land, och f&ouml;r Religionen, skuld, flyktade de f&ouml;r Hertigens af Albas f&ouml;rf&ouml;ljelse. Genom den Helga D&ouml;pelsens-bad &auml;r jag warden aftwagen ifr&aring;n den medf&ouml;dda syndasmitto, och uptagen uti Jesu Christi f&ouml;rsamling h&auml;rp&aring; jorden. H&auml;r f&aring;r jag anm&auml;rka at s&auml;rdeles Guds n&aring;deliga bewarande, som min afledne k. Moder ofta ber&auml;ttat: at d&aring; hon war hafwande med mig, h&auml;nde henne p&aring; en resa fr&aring;n Stockholm til Sk&aring;ne, den olyckan, at p&aring; K&aring;lmorden, emellan Nyk&ouml;ping och Norrk&ouml;ping, p&aring; en islupen backe, stielpa omkull med wagnen, som tumlade s&aring; om, t&auml;tt inwid en liten insj&ouml;, at hjulen stodo upp, och wagnstaken ned, men likw&auml;l </span></span></span></span></span></span></p>
&nbsp;

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">likw&auml;l ingen, dera, hwarken min Sal: Fader, eller Moder, eller jag, ledo minsta skada. Mina k&auml;ra f&ouml;r&auml;ldrar hawa warit Gudfrucktiga och angel&auml;gna om Sin Salighet, och d&auml;rf&ouml;re efter Sin b&auml;sta insickt, beflitat sig Sig at upfostra Sina barn, uti tuckt och Herrans f&ouml;rmaning, och &auml;fwen, f&ouml;relagt dem, at f&ouml;rh&aring;lla sig enligit Guds Ord, och f&ouml;ra et Anst&auml;ndigt lefwerna, de giorde oss alwarliga f&ouml;rest&auml;lningar om angel&auml;genheten, at s&ouml;ka Sin Salighet me alfware. De l&auml;to h&aring;lla B&ouml;n, Afton och Morgon, med Barn och Tjenste folk. De woro mona om, at biwista wackra och uppbyggeliga Predikningar, och brukade till privat andackt all den Tiden bekanta, s&aring; kallade Anderika b&ouml;cker af Henric M&uuml;ller, Johan Arndts, Christian Scriwers och dylika skrifter. De woro angel&auml;gne, at skaffa mig goda L&auml;rom&auml;stare, hwilka, medan min Salig Fader war af Tysk h&auml;rkomst, begj&auml;rtes ifr&aring;n Tyskland, p&aring; det jag m&aring;tte l&auml;ra Tyska spr&aring;ket, som &auml;r mig blifwit s&aring; l&auml;tt at tala och skrifwa, som det swenska. [: Hans f&ouml;r&auml;ldrar hade 3. Barn, en Son, w&aring;r Saliga Broder och 2. D&ouml;ttrar; den ena blef Gift med Ryttm&auml;stare, W&auml;lborne Caspar Ehrenborg och den andra med Majoren, W&auml;lborne Pet. Sigfr. Stralenberg. Hans fader afled 1731. och modren 1736. hon blef 48. &Aring;r Gammal; men han 79. &Aring;r :] den salige Brodern skrifwer widare: Jag kan p&aring;minna </span></span></span></span></span></span></p>
&nbsp;

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">p&aring;minna mig, (skrifwer han nu widare) at jag i min Barndom hade n&aring;der&ouml;relser, men ack ofta b&ouml;jelsen til kj&ouml;ttsliga lustar, som jag l&auml;t r&aring;da &ouml;fwer mig, s&aring; wida det ej m&aring;tte komma f&ouml;r mina f&ouml;r&auml;ldrar eller dem jag hade frucktan och w&ouml;rdnad f&ouml;r. des likes war hos mig en b&ouml;jelse, at wara f&ouml;rd&aring;ld f&ouml;r andra, at wara ensam f&ouml;r mig, ach &aring;tminstone intet &ouml;ppenhietig, som jag nu efter&aring;t kan finna, och det h&auml;rr&ouml;rde ur naturlig blygsamhet. Jag fick goda tankar om mig sjelf, och trodde at jag altid f&ouml;rstod allting, s&aring; w&auml;l, som n&aring;gon annan, och kanskje b&auml;ttre, i tycke om min egen fromhet, emedan jag blef tillh&aring;llen at flitigt l&auml;sa Guds Ord, at l&auml;ra utan till wackra tyska Psalmer, som jag ofta s&ouml;ng f&ouml;r mig sjelft, ehuru ofta med f&ouml;ga omtanke om deras inneh&aring;ll. Jag blef nog str&auml;ngt h&aring;llen; hwarigenom jag &auml;n mer wandes till stillhet och indragenhet. Med tilltagande &aring;r s&auml;ndes jag till Academien i Lund under en Professors upsickt och information uti dess hus och i s&auml;llskap med min &auml;ldre halfbroder, oc hwistdes d&auml;r de tider, som de studerande pl&auml;ga d&auml;r uppeh&aring;lla sig, at fullf&ouml;lja sina studier. D&auml;r emellan hade jag privat underwisning hemma. Under den tiden f&ouml;rf&ouml;ll jag alt djupare uti Syndiga Lustar, och pl&aring;gades d&auml;rmed r&auml;tt mycket. Man, mitt uti mitt Syndalopp, wid pass i mitt 16 &aring;r, warkunnade sig Herran &ouml;fwer mig, d&aring; jag andra g&aring;ngen begick Herrans Heliga Nattward i Malm&ouml; &aring;r 1722. kort f&ouml;re P&aring;sk. Jag kj&auml;nde d&aring; mig fri fr&aring;n all Samwets </span></span></span></span></span></span></p>
&nbsp;

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">wets f&ouml;rebr&aring;else f&ouml;r det f&ouml;rbig&aring;ngna, och fr&aring;n b&ouml;jelse at tjena Synden, jag fann d&aring;, med f&ouml;rundran och gl&auml;dje, mig l&auml;ttat och fri min synda b&ouml;rda, samt at jag hade intet at lefwa efter werlden, utan at lefwa min &ouml;friga tid till Guds &Auml;ra, och f&ouml;r at tjena Fr&auml;lsaren. Jag war ganska n&ouml;gd; men det warade beklageligen! eij l&auml;nge, f&ouml;rr&auml;n jag slet mig l&ouml;s ifr&aring;n min F&ouml;rbarmare och f&ouml;ll i samma el&auml;nde tillbaka. Det har utpr&auml;ssat af mig m&aring;nga t&aring;rar, och giordt mig r&auml;tt m&ouml;rka stunder. Jag w&auml;nde mig w&auml;l r&auml;tt ofta till min F&ouml;rlossare, och fick jemw&auml;l ofta hugswalelse och n&aring;deblickar; men f&ouml;rmedelst min ostadighet och haltande &aring; b&aring;da sidor, kom det intet till n&aring;got stadgat, waraktigt och blifwande w&auml;sende. Elaka exempel af f&ouml;rf&ouml;riskt folk inwitas, och wid mina resor utrikes, bidrogo &auml;fwen mycket till den orimliga tanken at mena, det kunde ej wara annat &auml;n ostadighet i hela w&aring;r wandel; oacktat all min inw&auml;rtes &ouml;fwertygelse. Utw&auml;rtes kom synden s&auml;llan till n&aring;got utbrott, jag giorde m&aring;nga och l&aring;nga B&ouml;ner ofta; men d&auml;r emellan l&auml;mnade jag ofta kj&ouml;ttet rum, och t&auml;nkte, deet kom intet s&aring; noga d&auml;rp&aring; an. M&aring;nga h&ouml;llo mig f&ouml;r Gudaktig, och &ouml;fwerhopade mig med ber&ouml;m, s&aring; at jag i mitt sinne w&auml;mjade d&auml;rwid, efter jag w&auml;l sj&auml;lf wiste, huru det stod till innom bords. I sig sjelf har oro &ouml;fwer mina beg&aring;ngna otroheter, samt l&auml;ttelser, och Guds Andas Tr&ouml;st och hugswalelser w&auml;xlat om. f&ouml;r mitt skj&auml;ndeliga affal hems&ouml;kte Fr&auml;lsaren mig med </span></span></span></span></span></span></p>
&nbsp;

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">med en sw&aring;r sjukdom, som jag tilldrog mig i Stockholm &aring;r 1725, hwilken ganska mycket f&ouml;rswagade min constitution. I yngre &aring;ren w&auml;nde jag mig till upw&auml;ckta Pr&auml;ster, som woro i Malm&ouml;, nemligen Tyska Regements Pr&auml;sten, sedermera F&auml;ltprosten och sluteligen Kyrkoherden Ubechel i Gi&ouml;theborg, wid tyska f&ouml;rsamlingen, och till dess f&ouml;rtrogne w&auml;n, Kyrkoherden Petter Murbeck, hwilken med nit f&ouml;rkunnade Ordet p&aring; ett Lagiskt s&auml;tt i negden, d&auml;r jag bodde i granskapet af Helsingborg. [ den saliga Brodern &auml;gde godset Kulla-Gunnarstorp i Sk&aring;ne jemte stads egendom i Malm&ouml; och Helsingborg. ] Murbeck blef sluteligen af Consistorio i Lund f&ouml;r n&aring;gra ihop s&ouml;kta, s&aring; kallade f&ouml;rseelser, s&aring; w&auml;l som Kyrkoherden Magister von Bergen f&ouml;r f&ouml;r s&aring; kallade willfarelser och olofliga sammankomster, dragen f&ouml;r R&auml;tta, och entteligen Suspenderade fr&aring;n l&auml;ro&auml;mbetet f&ouml;r fel mot Orthodoxien. B&auml;gge predikade skarpt och str&auml;ngt emot Lasterne och isynnerhet mot Ogudaktiga Pr&auml;ster, hwarigenom de isynnerhet blefwo f&ouml;rhatelige; dock skjedde dymedelst w&auml;ckelse hos m&aring;nga, isynnerhet af ringare hopen. Murbeck komm at bli som Huspr&auml;st och Informator hos min halfsyster Maria Christ: Cedercrantz, Enka efter framledne Major Norman, Moder till Fru Ekestubbe, f&ouml;r dess yngsta Son, at wistas p&aring; Gidsholm. Till honom h&ouml;llo sig p&aring; den Orten alla de, som woro angel&auml;gna om sin salighet </span></span></span></span></span></span></p>
&nbsp;

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">salighet, och det gjorde der &aring; Orten nog mycken upm&auml;rksamhet. Men han s&ouml;kte at draga n&auml;stan s&aring; mycket till </span></span></span></span></span><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="text-decoration-line:underline"><span style="text-decoration-skip-ink:none"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">Sig</span></span></span></span></span></span></span><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">, som till Fr&auml;lsaren. Han giorde mig bekante med d&aring; warande Professor i Theologien, i Ki&ouml;penhamn sedermera General Superintendenten Jeremias Fr. Reus, samt lemnade mig del af et bref ifr&aring;n Salig Grefwe von Zinzendorf af &aring;r 1738, som jag fann ganska m&auml;rkw&auml;rdigt, ang&aring;ende Theori och Praxi uti w&aring;r dyra Salighets L&auml;ra, och d&auml;rf&ouml;re af copierade; hwilket jag ofta med n&ouml;je genoml&auml;sit och funnit ganska Apostoliskt. Murbeck war den tiden aldeles ense med honom, och p&aring;syftade &auml;fwen, at f&ouml;r sin del w&auml;rkst&auml;lla n&aring;got dylikt ginom et p&aring;syftat Gifterm&aring;l med min Syster dotter Maria Soph: Norman, som sedermera &auml;ndrades, och hon blef Gift med Baron och Majoren Nils Gyllenstierna. Jag blef mer och mer kunnig om Salig August Herm: Franks och de &ouml;frige Hallensers L&auml;ra och alfwarliga wandel; at de beflitade sig om ett r&auml;ttskaffens upf&ouml;rande efter Guds Ord och Jesu Christi och Hans Apostlars bud och underwisning; och besl&ouml;t at wara ett &aring;syna wittne af de bekante Halliske Barnhus (Weisenhaus) inr&auml;ttningar, som mycket omtaltes; samt mente mig d&auml;r isynnerhet finna r&auml;ttskaffens Christna. D&auml;rf&ouml;re giorde giorde jag &Aring;r 1741. en resa utrikes, f&ouml;rst at bruka Pyrmonter brunnen f&ouml;r min h&auml;lsa, och resa d&auml;rifr&aring;n till Halle, och hade tillf&auml;lle, at d&auml;r bli bekant med Professor Gothilf August Franke, samt med Professoren i Medicinen Johan Junker och och flere af f&ouml;rest&aring;ndare</span></span></span></span></span></span></p>
&nbsp;

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">f&ouml;rest&aring;ndaren wid Barnhuset, hos hwilka jag trodde mig m&auml;rka ett r&auml;ttsinnigt w&auml;sende, at hwilja h&ouml;ra honom till. Jag war i ber&aring;d, at resa d&auml;rifr&aring;n till Herrnhuts, medan jag p&aring; n&aring;gra dagar biwistade Leipziger Michaelis Messa och marknad; men genom lappris omst&auml;ndigheter f&ouml;rm&aring;ddes at inst&auml;lla resan dit, h&auml;lst i Halle n&auml;mndes icke </span></span></span></span></span><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="text-decoration-line:underline"><span style="text-decoration-skip-ink:none"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">ett</span></span></span></span></span></span></span><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap"> Ord om Herrnhut. Jag har ofta sedan &aring;ngrat, at jag ej reste dit. Ehuru jag efter&aring;t funnit, at jag ej d&auml;r r&aring;kat Grefwe Zinzendorf, som d&aring; war landsf&ouml;rwist ur Saxen. s&aring; hade jag dock w&auml;l d&auml;r funnit anledning, at b&auml;ttre kj&auml;nna mitt hiertas tillst&aring;nd, som &auml;nd&aring; ej hade n&aring;gon r&auml;tt frid, ehuru jag mente mig wara i n&aring;d hos Gud. Wid hemkomsten besl&ouml;t jag, h&aring;lla en liten skola f&ouml;r fattiga G&aring;ssar, at l&aring;ta underwisa dem uti Christendoms kunskap, l&auml;sa, skrifwa och spinna ylle/p&aring;nad till Kl&auml;de-W&auml;fnad &aring;t sig. </span></span></span></span></span></span></p>

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">[ h&auml;rvid anm&auml;rkes. Han f&ouml;rb&auml;ttrade Sinaa underhafwandes wilkor p&aring; ena sidan igenom lindringar, och p&aring; den andra med uppmuntran till flit och idoghet, och anlade et tegelbruks och Garfwerie werk, med mera. Utom den n&auml;mda skola, anstalten f&ouml;r meddel&ouml;sa f&ouml;r&auml;ldrars barn s&ouml;rgde han f&ouml;r et wist antal fattigas underh&aring;ll; en inr&auml;ttning, som &auml;nnu h&aring;llas wid magt och till</span></span></span></span></span></span></p>
&nbsp;

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">till Herrans widare bef&auml;stande han ink&ouml;pt 2</span></span></span></span></span><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="text-decoration-line:underline"><span style="text-decoration-skip-ink:none"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">ne </span></span></span></span></span></span></span><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">hjemman, och d&auml;rtill anslagit deras &aring;rliga afkomster. Hans w&auml;lg&ouml;rande str&auml;ckte sig ej endast till nyssn&auml;mde fur&auml;ttningar i Sk&aring;ne; utan han delade &auml;fwen af Sin f&ouml;rm&ouml;genhet &aring;t andra beh&ouml;fwande, dem han wiste tarfwa en s&aring;dan hielp, och s&ouml;kte d&auml;rwid d&ouml;lja f&ouml;r dem, hwarifr&aring;n hielpen kommit. Ocks&aring; r&auml;ckte han Br&ouml;det &aring;t m&aring;nga fattiga &auml;fwen h&auml;rp&aring; Orten, d&auml;r han under den sednare Lefwnadstiden hade walt sit hemwist. ] den Saliga Brodern ber&auml;ttar widare om sig. Under alt detta f&ouml;rf&ouml;ll jag dock igen uti Syndiga N&ouml;gen, som tilldrog en skarp tucktan, och jag upwaknade ej r&auml;tt f&ouml;rr, &auml;n Guds Ord komm &aring;t mitt hierta, och &ouml;fwertygde mig om Syndens wederstyggelighet. Jag besl&ouml;t nu, at aldrig lemna s&aring;dane saker rum, som kunde besw&auml;ra Samwetet, utan beflita mig om et ostraffeligit f&ouml;rh&aring;llande inf&ouml;r Gud och inf&ouml;r Menniskor. Jag passerade f&ouml;r Pietist och Gudfrucktig, och blef stundom f&ouml;rsm&auml;dad. Jag s&ouml;ckte ock, at bli n&auml;rmare bekant med Br&ouml;derne i Ki&ouml;penhamn, af hwilka &aring;tskillige warit hos mig och bes&ouml;kte h&auml;r och d&auml;r i Granskapet. jag reste ock en Winter &ouml;fwer till Ki&ouml;penhamn, at wistas ibland Syskonen, och biwistade deras upbyggelsestunder: s&aring;som jag ock en g&aring;ng for dit at r&aring;ka Brodern, Baron Gersdorf, som kom &ouml;fwer till Helsingborg i ups&aring;t, at resa til Stockholm, och winna Religions frihet f&ouml;r Br&ouml;dra Uniteten; men med of&ouml;rr&auml;ttade &Auml;renden m&aring;ste han w&auml;nda om, utan at fullf&ouml;lja sin afsikt; af blott misstanke f&ouml;r willfarelse i L&auml;ran, wid</span></span></span></span></span></span></p>
&nbsp;

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">wid wilket tilf&auml;lle jag, jemte General Arbin och Capitaine Ekestubbe, woro honom till m&ouml;tes i Helsingborg i tanka, at h&auml;mta honom och dess S&auml;llskap till oss; som &auml;fwen blef w&auml;grat. Jag fann Br&ouml;dernas tal och yttrande aldeles inst&auml;mma, och wara ense med den &auml;rfarenhet, jag hade af Fr&auml;lsarens N&aring;d och f&ouml;rbarmande emot Syndare, som s&aring; g&aring;r efter dem, och har T&aring;lamod med deras m&aring;nga afwikelser och tilbjuder dem, at njuta Saligheten som han f&ouml;rw&auml;rfwade oss genom Blod och D&ouml;d. Jag hade ofta bes&ouml;k af Br&ouml;der, som woro dels hemma i Ki&ouml;penhamn, dels reste fr&aring;n f&ouml;rsamlingen til Gi&ouml;theborg, och hade n&ouml;ge af deras bes&ouml;k./ Oro &ouml;fwer mina beg&aring;ngna, Synder och Otroheter, och Guds Andes Tr&ouml;st och Hugswalelser w&auml;xlade &auml;nnu ofta om; d&aring; jag nu i mitt bekymmer war nedslagen i mitt Sinne, och l&auml;ngtade efter N&aring;d och full f&ouml;rs&auml;kran d&auml;rom; fick jag et lefwande intryck af den k&auml;re Fr&auml;lsaren genom de Orden i Sions S&aring;nger: &ldquo;Si min Sida, som &ouml;ppen st&aring;r, si hand och fot, som Blod utgiuta; O at du dock wille, njuta kraften af min Blod och S&aring;r.&rdquo; En anna g&aring;ng blef mig ganska djupt intryckt de Orden i Sions S&aring;nger: &ldquo;Du skal lefwa; bli min L&ouml;n f&ouml;r mitt Arbet, Swett och B&ouml;n: </span></span></span></span></span><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="text-decoration-line:underline"><span style="text-decoration-skip-ink:none"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">i min &Ouml;gon &auml;st du</span></span></span></span></span></span></span><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap"> skj&ouml;n. Jag t&auml;nkte, hur &auml;r det m&ouml;geligit, at Fr&auml;lsaren kan s&auml;ga. &ldquo;I min &Ouml;gon </span></span></span></span></span><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="text-decoration-line:underline"><span style="text-decoration-skip-ink:none"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">&Auml;st du skj&ouml;n</span></span></span></span></span></span></span><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">&rdquo; till en s&aring; ow&auml;rdig och Ogudaktig Syndare!// Enteligen resolverade jag, at f&ouml;r&auml;ndra mitt St&aring;nd, som jag tillbrackt hit</span></span></span></span></span></span></p>
&nbsp;

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">Den saliga Brodren.</span></span></span></span></span></span></p>

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="text-decoration-line:underline"><span style="text-decoration-skip-ink:none"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">Hans </span></span></span></span></span></span></span><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">h&aring;g l&aring;g hwarken p&aring; krigsw&auml;sendet, icke eller war den st&auml;lld d&auml;rp&aring;, at igenom andra best&auml;llningar och embeten i kronans tjenst winna det anseende, som eljest s&aring; allm&auml;nt efterstr&auml;fwas; likw&auml;l blef han af sina anh&ouml;riga n&ouml;dgad, at emottaga den Hofjunkare Qaract&eacute;re, som s&ouml;ktes f&ouml;r honom, men icke af honom. &ldquo;Jag kan p&aring;minna mig, </span></span></span></span></span></span></p>

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">2</span></span></span></span></span><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="text-decoration-line:underline"><span style="text-decoration-skip-ink:none"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">ra </span></span></span></span></span></span></span><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">blate. </span></span></span></span></span></span></p>

<div>&nbsp;</div>