View source for .40005.25121

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">Enke=Systerna Sara Margreta Cedermark hemg&aring;ngen i Stockholm d,. 17 Februari 1813, har upteknat f&ouml;ljande om sin g&aring;ng genom denna tiden:</span></span></span></span></span></span></p>
&nbsp;

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">Jag &auml;r f&ouml;dd den 12 Martii 1727 tre mil fr&aring;n Stockholm vid Brenninge Bruk d&auml;r min fader var inspector. D&aring; jag var 4 &aring;r gammal, blev han d&ouml;d, och efterlemnade min moder med 4 barn, bland hvilka jag var den &auml;ldsta. 2ne av mina Br&ouml;der tog v&aring;r sl&auml;gt at uppfostra, men jag och min yngsta broder blevo hos min Mor. Jag var en mycket yr och verdsligt sinnad flicka, som gjorde min moder mycken m&ouml;da. Ehuru hon var i knapa vilkor l&auml;t hon dock l&auml;ra mig alt det jag i dess unga &aring;r kunde fatta. Jag s&aring;g henne ofta med t&aring;rar bedja til Gud f&ouml;r oss Barn, men isynnerhet f&ouml;r mig. Detts gjorde mig ofta f&ouml;rl&auml;gen &ouml;fver mig sjelf, men som jag &auml;lskade verlden och dess lustar, s&aring; gl&ouml;mde jag snart bort min Moders trogna f&ouml;rmaningar. Hon tr&auml;dde sedan i annat gifte och fick en myck</span></span></span></span></span></span></p>
&nbsp;

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">mycket h&aring;rd man, af hvilken vi barn blefvo hatade och str&auml;ngt h&aring;llne, men Gud s&aring;g til hennes suckar och t&aring;rar, och tog henne i hennes f&ouml;rsta barns&auml;ng efter en son, i sin eviga s&auml;kerhet til sig, i hennes 33 dje &aring;r. Jag var nu p&aring; tolfte &aring;ret, och den f&ouml;rsta af mina syskon som m&aring;ste g&aring; at tjena hos fr&auml;mmande folk. F&ouml;rst d&aring; b&ouml;rjade jag at t&auml;nka p&aring; alt vad jag af min Moder h&ouml;rt, men ej aktat, dock styrde Gud s&aring;, at jag fick en god och &ouml;msint Matmoder, hvilken ej fordrade mycket af mig, detta gjorde at jag snart kom i min f&ouml;rra munterhet. Jag hade af naturen god r&ouml;st, hvilken behagade andra, men aldram&auml;st mig sjelf. Sk&auml;rtorsdagen 1740 gick jag kl. 11 om aftonen uti en stor sal och sj&ouml;ng en Passionspsalm; emedan melodien behagade mig, sj&ouml;ng jag 2 g&aring;nger den versen: D&aring; nu Christus Guds ende Son, Gaf sig i d&ouml;dsens fara, L&aring;ngfredagsnatt gjorde Han sin B&ouml;n Me svett och blodiga t&aring;rar m. m. var det som n&aring;gon sagt til mig, tyst, t&auml;nk, om hvem sjunger du? f&ouml;r hvem har Han gr&aring;tit och svettats blodig svett? f&ouml;r dig du arma barn hette det i mit hjerta, </span></span></span></span></span></span></p>
&nbsp;

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">och som jag var allena i rummet, f&ouml;ll jag straxt ned, gret bittra t&aring;rar och bad, tils jag ej mer kunde gr&aring;ta och bedja, och vad jag d&aring; bad om, vet jag ej, ty gr&aring;ta tog bort alla ord, och mit hjerta ville liksom flyta ut af mina &ouml;gon. Detta var den f&ouml;rsta omedelbara Guds N&aring;d jag k&auml;nde p&aring; mit hjerta. Jag hade ingen menniska som jag kunde tala vid, men blef emot min art stilla och indragen, andra blefvo ock det varse p&aring; mig, samt bj&ouml;do til at uppmuntra mig, jag f&ouml;ljde ock snart deras r&aring;d, och gick min muntra g&aring;ng, men de orden: med svett och blodiga t&aring;rar, gjorde mig ofta mitt uti mina n&ouml;jen helt tyst och modf&auml;lt, ack at jag d&aring; k&auml;nt n&aring;got Guds barn som f&ouml;rt mig p&aring; sp&aring;ret om Fr&auml;lsaren, huru m&aring;ngen synd och n&ouml;d hade jag d&aring; undvikit, men efter jag ej gaf akt p&aring; den r&ouml;sten. Hans svett och blodiga t&aring;rar, som s&aring; ofta skallade uti mit hjerta, s&aring; n&ouml;dgade Gud g&aring; en annat v&auml;g med mig. Min goda Fru kunde f&ouml;r sina yttre omst&auml;ndigheter ej l&auml;ngre beh&aring;lla mig i sin tjenst, derf&ouml;re kom jag til en annan, detta blef f&ouml;r mig ett sv&aring;rt byte, jag kan ibland myck</span></span></span></span></span></span></p>
&nbsp;

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">mycket, ganska elakt folk, led brist p&aring; mat och kl&auml;der, och hade ingen v&auml;n, dertil kom ock at tv&aring; min sl&auml;gtingar af hvilka jag kunnat v&auml;nta mig n&aring;gon hjelp, d&ouml;dde p&aring; en dag, &auml;fven k&auml;nde jag mig osalig til kropp och sj&auml;l. Jag s&ouml;kte mig som oftas en enskilt plats, gret och bad til Gud at Han ville hjelpa mig; jag lofvade g&ouml;ra b&auml;ttring, och om Han hjelpte mig ur detta el&auml;ndiga tilst&aring;ndet; s&aring; skulle Han allena vara min Gud, och jag vara och f&ouml;rblifva Hans barn, under det jag s&aring; gret och bad, k&auml;nde jag m&aring;ngen tr&ouml;st uti mit hjerta, men jag f&ouml;rlorade den snart &aring;ter, genom mit l&auml;ttsinniga utsv&auml;fvande. Jag b&ouml;rjade g&aring; flitigt i kyrkan, och t&auml;nkte at derigenom tjena Gud, h&ouml;rde ock omtalas en Prest som hette Tolstadius, den Mannen taltes om b&aring;de ondt och godt, dock drev mit hjertas oro mig at t&auml;nka: du m&aring;ste dock h&ouml;ra vad han s&auml;ger, men d&aring; jag h&ouml;rde at han predikade om b&auml;ttring, och at lefva heligt efter Lagen, och jag k&auml;nde at jag hade hvarken vilja eller f&ouml;r=</span></span></span></span></span></span></p>
&nbsp;

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">f&ouml;rm&aring;ga at fullg&ouml;ra Guds bud, lemnade jag alt, och kunde ej mer s&auml;ga &auml;n allenast: Gud miskunda dig &ouml;fver mig arma synderska; just d&aring; jag var i denna usla bel&auml;genhet til krop och sjel, styrde Gud det s&aring; at jag blef f&ouml;rlofvad med min k: man Sidenfabriqueren Daniel Cedermark, en naturligt from man, men som b&aring;da hade d&ouml;da och f&ouml;rderfvade hjertan, s&aring; b&ouml;rjade vi ej v&aring;rt &Auml;gtenskap efter Guds vilja. Med denna min k: Man har jag d&ouml;dt 5 barn, 3 &auml;ro i sina sp&auml;da &aring;r g&aring;ngne til Fr&auml;lsaren. Ehuru mina yttre omst&auml;ndigheter voro f&ouml;rbytta til heders st&aring;nd och sk&auml;ligt god utkomst, s&aring; var mit hjerta dock ej roligt, jag k&auml;nde altmer mit f&ouml;rlorade tilst&aring;nd, och bj&ouml;d m&aring;nga g&aring;nger til att omv&auml;nda mig, men det r&auml;ckte knapt 8 dagar, s&aring; var jag just densamma som f&ouml;rut, om ick s&auml;mre, dertil kom ock at min Man blev ganska vidrigt och fiendteligt sinnad mot mig, han s&ouml;kte s&aring;dana s&auml;llskaper som bj&ouml;do til at aldeles f&ouml;rst&ouml;ra honom til kropp och sj&auml;l, men just detta blef en anledning f&ouml;r mig, at dessmer efter t&auml;n=</span></span></span></span></span></span></p>
&nbsp;

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">t&auml;nka min hittils f&ouml;rda g&aring;ng. Jag hade en stor Fabrique at ensam sk&ouml;ta, &auml;fven 5 sm&aring; barn, et osaligt hjerta, och m&aring;nga yttre omst&auml;ndigheter som drefvo mig at med alfvar s&ouml;ka Gud; jag gick flitigt i kyrkan, kom ock i bekantskap med Magister Gren, och flera af hans &aring;h&ouml;rare bes&ouml;kte mig; deribland &auml;fven k lediga systrar som voro mina grannar, men dessa voro mig til hinder, s&aring; at jag ej v&aring;gade tilegna mig F&ouml;rsoningen i Jesu blod, den jag ock i Grens predikningar h&ouml;rde, stod &ouml;ppen f&ouml;r alla arma syndare, ty de sade at jag f&ouml;rst borde vara en s&aring;dan r&auml;ttskaffens menniska som Guds Lag kr&auml;fver. Jag tr&ouml;stade mig litet dermed at jag ej beg&aring;tt n&aring;gon stor synd, gret och bad til Gud, at Han dock ville visa mig hvarf&ouml;re jag ej kunde finna n&aring;gon ro f&ouml;r min arma sj&auml;l, och t&auml;nkte, du har ju ej beg&aring;tt n&aring;gra stora och uppenbara synder men denna egna r&auml;ttf&auml;rdighet varade ej l&auml;nge, ty genom en f&ouml;refallen h&auml;ndelse upvaknade mit samvete, och jag s&aring;g mig naken och usel blottst&auml;ld f&ouml;r Guds dom, dock v&aring;gade jag s&aring; f&ouml;r=</span></span></span></span></span></span></p>

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">d&ouml;md</span></span></span></span></span></span></p>
&nbsp;

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">d&ouml;md jag k&auml;nde mig, kasta mig ned f&ouml;r Herren Jesum, och f&ouml;r alla min emot Hans bud beg&aring;ngna synder bedja honom om f&ouml;rl&aring;telse, den jag ock p&aring; st&auml;llet bekom. Mit hjerta blev upfylt af Guds frid och tr&ouml;st, jag gick nu en tid l&aring;ng med denna friden i mit hjerta, samt fick genom Grens och Odelii predikningar mer insikt uti F&ouml;rsoningen i Jesu blod. jag blef ock bekant med en syster vid namn Hedda Schmitt, denna syster till&auml;t mig at g&aring; i de sammankomster som blefvo h&aring;llna i hennes hus 2 g&aring;nger i veckan af Gren, Odelius och Hedstedt, s&aring; gick min tid n&aring;gra &aring;r; men jag kunde ej ern&aring; n&aring;gon blifvande n&aring;d f&ouml;r mit oroliga hjerta, orsaken dertil var at jag ej resolverade mig at helt gifva Fr&auml;lsaren detsamma, ty fast&auml;n verlden blef mig ganska tr&aring;ng och sv&aring;r, s&aring; &auml;lskade jag dock Henne mer &auml;n fr&auml;lsaren, derf&ouml;re blef mit dagsverk at synda och s&ouml;rja. &Aring;r 1760 kom Syskonen Ike til Stockhom, och d&aring; de gjorde et bes&ouml;k hos Hedda Schmitt, styrde Fr&auml;lsaren det s&aring; at jag just var d&auml;r. Det sade mig</span></span></span></span></span></span></p>
&nbsp;

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">mig ingen hvilka de de voro, men Guds Ande sade mig, dessa &auml;ro r&auml;tta Jesu v&auml;nner, som skola s&auml;ga dig Lifsens Ord til Salighet, ty de h&ouml;rer til detta folket. Mit hjerta och mina &ouml;gon fl&ouml;to af t&aring;rar, och som jag ej f&ouml;rstod tyskan, tog jag en tysk Bibel och slog up et spr&aring;k, med den sucken, Herren Jesu tala du nu f&ouml;r mig; jag viste ej vad spr&aring;k jag fick, men Bror Ike lade sin hand p&aring; mit hufvud och v&auml;lsignade mig. Det var mig som Fr&auml;lsaren sjelf hade v&auml;lsignat mig, den dagen skall jag ej f&ouml;rgl&ouml;mma. Jag fick straxt l&aring;f at bes&ouml;ka dem, men hvad vi taltes vid, det skulle en syster tolka. Nu b&ouml;rjade den Hel. Ande alt mer och mer upt&auml;cka mig mit grundf&ouml;rderf, &auml;fven mit af synden helt f&ouml;rderfvade hjerta. En dag d&aring; jag gick at bes&ouml;ka Syster Ike, k&auml;nde jag en s&aring;dan fiendskap til Jesu Blod at jag b&ouml;rjade sk&auml;lfva och darra som et l&ouml;f, jag t&auml;nkte, hvart skall du g&aring;? Ikes talar ej om annat &auml;n blod och s&aring;r, och du ryser dervid, jag var d&aring; i bgrep at g&aring; hem igen, men stadnade litet p&aring; Norrbro, och </span></span></span></span></span></span></p>
&nbsp;

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">och som str&ouml;mmen starkt brusade, f&auml;ste jag mit &ouml;ga derp&aring;, vid det jag s&aring; stod, f&ouml;ll den versen mig in: Ingen sj&ouml; s&aring; h&ouml;gt upsvallar, Intet djup s&aring; grundl&ouml;st &auml;r, Ingen str&ouml;m s&aring; hastigt faller, som den ringsta likhet b&auml;r, Mot den n&aring;d som Herren blid, Oss bevisar allan tid, h&auml;lst d&aring; synden vill oss f&ouml;ra, p&aring; f&ouml;rderf och platt f&ouml;rg&ouml;ra. Jag fattade d&aring; mod, fast mina &ouml;gon fl&ouml;to af t&aring;rar, och d&aring; jag ber&auml;ttade Syster Ike hvad p&aring; v&auml;gen dit f&ouml;reg&aring;tt i mit hjerta, tr&ouml;stade hon mig och sade, det &auml;r en ov&auml;rderlig N&aring;d at den hel. Ande visar dig detta, ty fiendskapen til Fr&auml;lsaren, Hans s&aring;r och blod, ligger i alla menniskors hjertan, som ej erfarit Hans blodskraft p&aring; sina hjertan, men jag kunde ej tro at n&aring;gon menniska var s&aring; f&ouml;rderfvad som jag. S&aring; usel jag d&aring; k&auml;nde mig, blef mig tilsagt, at jag helt skulle blifva antagen i Syskonens gemenskap och sk&ouml;tsel. d. 18 Augusti 1761 var den f&ouml;r mig s&aring; efterl&auml;ngtade dagen, d&aring; jag f&ouml;rsta g&aring;ngen hade den n&aring;den at vara i l&auml;sstunden och straxt derp&aring; fick s&auml;llskap. Syster Ike l&auml;rde sig alt</span></span></span></span></span></span></p>
&nbsp;

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">alt mer och mer svenska, och mit hjerta l&auml;rde &auml;fven mig at tala, men mina &ouml;gon blefvo mit hjerta r&auml;tta tolk, Fr&auml;lsaren sk&auml;nkte mig ock N&aring;d at vara &ouml;ppenhjertig mot min Sk&ouml;terska, och som jag p&aring; jorden ingen f&ouml;rtroligare v&auml;n &auml;gde, s&aring; r&aring;dfr&aring;gade jag mig med henne b&aring;de uti den inre och det yttre, och har deraf i sanning erfarit, at lydnad &auml;r b&auml;ttre &auml;n offer, och h&ouml;ra til &auml;r b&auml;ttre &auml;n det feta af v&auml;drar. N&auml;st min egen sj&auml;ls, blef mina b&auml;gge s&ouml;ners salighet, min dageliga suckan til Fr&auml;lsare, men af dessa 2 t&aring;replantor &auml;r bara den yngsta sonen Ambrosius kommen i Br&ouml;dernas gemenskap. Mit heta temperament och flygtiga sinnesst&auml;llning, f&ouml;rorsakade mig dageligen n&ouml;d och bekymmer, ty jag s&aring;g altid mer p&aring; mit djupa el&auml;nde, &auml;n p&aring; Fr&auml;lsarens stora menniskok&auml;rlek, och detta verkade &auml;fven p&aring; min hydda, s&aring; at jag ofta blef sjuk, och mit sinne helt melancoliskt. Men ack, med hvad stor trohet har ej Fr&auml;lsaren g&aring;tt efter mig arma, ja han har ock gifvit Sysk: Ike t&aring;lamod och f&ouml;rdragsamhet med mig den el&auml;ndigaste af alt hvad el&auml;ndigt heter. &Aring;r 1768 b&ouml;rjade den hel. Ande et nytt </span></span></span></span></span></span></p>

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">nytt n&aring;dearbete p&aring; mit hjerta, jag blef mycket sjuklig, och min &auml;ldsta son f&ouml;rorsakade mig m&aring;nga sorger, d&aring; b&ouml;rjade jag at t&auml;nka, huru har denne t&aring;resonen kunnat bli s&aring; aldeles f&ouml;rderfvad; hvar har han &auml;rft et s&aring; syndigt hjerta? D&aring; hette det hos mig, af </span></span></span></span></span><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="text-decoration-line:underline"><span style="text-decoration-skip-ink:none"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">dig</span></span></span></span></span></span></span><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap"> har han &auml;rft detta onda. Jag vaknade som ur en dr&ouml;m, och b&ouml;rjade t&auml;nka &ouml;fver hela min vandring alt ifr&aring;n mina barna&aring;r, jag gret och bad til Fr&auml;lsaren dag och natt, och ju mer jag det gjorde, destomer visade Han mig, ja, &auml;fven mina aldeles ok&auml;nda synder, b&aring;de i tankar ord och gerningar, jag gret natt och dag f&ouml;r Fr&auml;lsaren, och f&ouml;r hvar Synd Han viste mig, upt&auml;ndes v&auml;l et litet hoppatt Han skulle f&ouml;rl&aring;ta mig alt, men min stora otro och mit melancoliska sinne gjorde mig aldeles utmattad till sj&auml;l och kropp. D&aring; nu Fr&auml;lsaren visat mig alla mina otroheter, och mina &ouml;gon ej mer kunde gr&aring;ta, och min tunga ej mer talade &auml;n, Herre Jesu, min och hela verldens Fr&auml;lsare, f&ouml;rbarma, ack f&ouml;rbarma Dig &ouml;fver mig den st&ouml;rsta synderska p&aring; jorden, d&aring; brast Hans hjerta af f&ouml;rbarmande och Han lade sin s&aring;rade hand </span></span></span></span></span></span></p>
&nbsp;

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">hand p&aring; mit d&ouml;dssjuka hjerta, och tilsade mig alla mina synders f&ouml;rl&aring;telse f&ouml;r tid och evighet. Jag &ouml;fverl&auml;mnade mig d&aring; uti Hans blodiga armar, och gjorde et nytt f&ouml;rbund med Honom, at evigt tilh&ouml;ra honom, ja Amen, den Guden evigt min Gud blifva skall, och enda orsaken &auml;r dock hans pina; at Han ej skiljes ifr&aring;n de sina, Halleluja. Mit hjerta hoppade af gl&auml;dje, och min hydda blef s&aring; styrkt at jag kunde g&aring; utur min s&auml;ng, d&auml;r jag i veckor hade legat. N&aring;gra dagar derefter var det mig som n&aring;got felades, och jag k&auml;nde at Fr&auml;lsaren ville s&auml;ga mig n&aring;got och d&aring; bad jag Honom, tala min s&ouml;te Fr&auml;lsare, din arma vill g&ouml;ra hvad du s&auml;ger, s&aring; sade Han jag har f&ouml;rl&aring;tit dig alt hvad du brutit, men du skall ock s&auml;ga det f&ouml;r din Sk&ouml;terska, &auml;fven huru mycket jag givit dig til, ty det h&ouml;rer til min n&aring;deshush&aring;llning ibland mit folk. Jag blef n&aring;got litet bet&auml;nkelig, men k&auml;nde straxt, at denna bet&auml;nkelighet ej hade annan grund &auml;n egenk&auml;rleken, och den hade Fr&auml;lsaren &auml;fven f&ouml;rl&aring;tit mig, derf&ouml;re fick jag ock N&aring;d at lyda. Jag skref hela mit lefnadslopp s&aring;dant som Fr&auml;lsaren vist mig </span></span></span></span></span></span></p>
&nbsp;

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">vist mig det, jag bredde det &aring;nyo ut f&ouml;r Honom, och tackade Honom med m&aring;nga syndaret&aring;rar f&ouml;r Hans stora t&aring;lamod och myckna f&ouml;rl&aring;telse. Sedan gaf jag det med egen hand &aring;t Sysk: Ike, och d&aring; jag sjelt l&auml;st up alt f&ouml;r dem och &auml;fven fr&aring;gat om ocks&aring; de f&ouml;r Fr&auml;lsarens skull kunde f&ouml;rl&aring;ta mig, svarade Bror Ike, De genomstugna H&auml;nder som dig absolverat, gifve dig sin frid och v&auml;lsignelse. Hvad mit hjerta dervid k&auml;nde g&aring;r ej at beskrifva, det ropade j&auml;mt: Din Svett och Dit Blod, l&auml;t &ouml;fver mig regna, mig kan h&auml;r i tiden ej annat v&auml;lsigna. O dyra Svett och kostbara Blod, O dyrbara Svett, ack kostbara Blod. Jag gick sedan en l&aring;ng tid i denna gl&auml;djen, och mina yttre g&ouml;rom&aring;l blefvo &auml;fven v&auml;lsignade, s&aring; at jag ofta sade til Fr&auml;lsaren, min s&ouml;te Herre, gif mig ej ut min del h&auml;rnere, bibeh&aring;ll mit hjerta vid Dina s&aring;r. Han, det trogna Hjertat, viste at f&ouml;rbittra detta jordiska manna, s&aring; at det ej skulle skada utan f&ouml;r&ouml;dmjuka mig. Jag blef sjuklig, och den hel. Ande visade mig, at roten til alla mina utbrott satt qvar mit hjerta. Jag kom ofta i f&ouml;rl&auml;genhet &ouml;fver mig, om jag ej skulle tr&ouml;t=</span></span></span></span></span></span></p>
&nbsp;

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">tr&ouml;tta ut Fr&auml;lsaren, eller om jag skulle bli honom trogen intill &auml;ndan. I denna f&ouml;rl&auml;genhet har han dageligen m&aring;st tr&ouml;sta och tillfredsst&auml;lla mit arma hjerta. Den 20 Nov. 1781 behagade Fr&auml;lsaren til sig kalla v&aring;r gamle trogne l&auml;rare Br: Ike, och Syst. Ike fick sin plats i Niesky. Emedan dessa varit de f&ouml;rsta F&ouml;rsamlings Syskon jag k&auml;nt, och hvars trogna sk&ouml;tsel jag i 22 &aring;r njutit, s&aring; gjorde f&ouml;rlusten af dem, mit utomdess melancoliska sinne s&aring; nedslagit, at jag genom sorg tog skada til min h&auml;lsa. Vi fingo sedan nya Syskon, hvilka antogo sig oss, men som de ej k&auml;nde mit sensibla sinne, s&aring; hafva &aring;ren 1783 och 1784 varit mig dryga Skole&aring;r, p&aring; hvilka jag med Fr&auml;lsaren haft m&aring;nga t&aring;resamtal, isynnerhet under mina 10 veckors sm&auml;rtande gallfeber, uti hvilken jag &auml;n mer l&auml;rde k&auml;nna min egenk&auml;rlek, min stora vidh&auml;nglighet vid Guds barn, mit f&ouml;r myckna sk&aring;dande p&aring; mig sjelf och mina brister, mit skarpa &ouml;ga p&aring; andras fel, ja m&aring;nga dolda kropps och sj&auml;ls snedheter har Fr&auml;lsaren under den tiden upp=</span></span></span></span></span></span></p>

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">t&auml;ckt</span></span></span></span></span></span></p>
&nbsp;

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">t&auml;ckt mig, men ock tillika tr&ouml;stat och styrkt mit bl&ouml;diga hjerta med sin k&auml;ra frid. I passionstiden 1885 bek&auml;nde jag den trogna Fr&auml;lsaren p&aring; et apart s&auml;tt til mit arma hjerta, och visade mig, at det arma syndaresp&aring;ret fattades mig, at med alt mit el&auml;nde krypa til Hans kors, och vid hans s&aring;rade f&ouml;tter dageligen och stundeligen tigga om pardon, om en ny n&aring;deblick, om et nytt omarmande af Hans s&aring;rade h&auml;nder. </span></span></span></span></span></span></p>

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">Den 9 Maij 1791 behagade Fr&auml;lsaren til sig kalla min k: Man. Han gick som en salig f&ouml;rsont syndare til Fr&auml;lsaren, i en &aring;lder af 78 &aring;r 2 m&aring;nader. 46 &aring;r lefde jag med honom, och hade sluteligen den gl&auml;djen at se honom saligt insomna som et barn i sin Fr&auml;lsares armar. Sedan jag lagt hans &ouml;gon i hop, f&ouml;ll jag p&aring; mit ansigte ned f&ouml;r Fr&auml;lsaren, och bad honom at natt och dag f&aring; vara innesluten i Hans &ouml;mma hjerta, s&aring; l&auml;nge han ville at jag h&auml;rnere skulle vandra. Din Svett och Dit Blod l&auml;t &ouml;fver mig regna. Mig kan h&auml;r i tiden ej annat v&auml;lsigna, ack dyrbara Svett, ack dyrbara Blod. </span></span></span></span></span></span></p>

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">S&aring; l&aring;ngt hon sjelf. </span></span></span></span></span></span></p>
&nbsp;

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">N&aring;got &ouml;fver 50 &aring;r har v&aring;r saliga Syster varit en Medlem af v&aring;rt h&auml;rvarande lilla Br&ouml;der=Samfund, och var f&ouml;ljaktligen s&aring; allm&auml;nt ibland oss k&auml;nd, at vi ej beh&ouml;va mycket bifoga til den af henne sjelf f&ouml;rfattade teckningen af dess lefnadsomst&auml;ndigheter. Hon k&auml;nde sig s&aring;som en fattig och n&aring;dbeh&ouml;fvande Synderska, och yttrade ofta f&ouml;r f&ouml;rtrogna v&auml;nner, hvilka sm&auml;rtestunder hennes af naturen verksamma och f&ouml;rbastande sinnesart f&ouml;rorsakade henne, d&aring; hon vid s&ouml;mnl&ouml;sa n&auml;tter fann tillf&auml;lle at noggrant eftert&auml;nka och granska sit f&ouml;rh&aring;llande. Hennes alltf&ouml;r stora vidtr&auml;nglighet vid vissa i fordna tider brukliga </span></span></span></span></span><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="text-decoration-line:underline"><span style="text-decoration-skip-ink:none"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">Tales&auml;tt</span></span></span></span></span></span></span><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">, hvilka i det n&auml;stf&ouml;ljande vidtogo en med Biblens helgade uttryck mera &ouml;fverensst&auml;mmande &auml;ndring, gjorde, at hon ofta tyckte sig sakna n&aring;got af sit f&ouml;rra &aring;tnjutande; men &auml;fven detta hennes t&auml;nkes&auml;tt mildrades med tiden, och hon fann i Evangelii rena ord en tilfredst&auml;llande n&auml;ring f&ouml;r sin sj&auml;l. Hennes til sv&aring;rmodighet ben&auml;gna sinnesart, f&ouml;renad med k&auml;nslan af hennes egen el&auml;nde, syntes f&ouml;r henne ofta f&ouml;rdunkla blicken p&aring; hennes F&ouml;rbarmares k&auml;rleksrika hjertelag mot alla</span></span></span></span></span></span></p>

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">ar=</span></span></span></span></span></span></p>
&nbsp;

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">arma och el&auml;nda, samt stundom f&ouml;rsv&aring;ra den barnsliga och frimodiga tillg&aring;ngen til Honom, likv&auml;l bragtes hon genom sin Fr&auml;lsares N&aring;d altid &aring;ter p&aring; r&auml;tta sp&aring;ret tilbaka. F&ouml;r sin Famille var hon en outtr&ouml;ttelig F&ouml;rebedjerska: En &ouml;m och verksam Deltagerska uti v&aring;r Herres och Fr&auml;lsares sak, samt en af flera fattiga och beh&ouml;fvande nu saknad V&auml;lg&ouml;rarinna. Altsedan October M&aring;n: f&ouml;rledit &aring;r avtogo hennes kropps och sinneskrafter m&auml;rkbart, och hon yttrade ofta sin f&ouml;rmodan at snart f&aring; g&aring; &ouml;fver i det synda Riket. Inemot slutet af Januari m&aring;ndad innevarande &aring;r &ouml;verf&ouml;ll henne en s&aring;dan svaghet, at man ej annat trodde &auml;n at hon snart skulle aflida; likv&auml;l repade hon sig &aring;ter f&ouml;r en kort tid. Hon tog derefter av anh&ouml;riga och v&auml;nner et hjerteligt afsked, samt beg&auml;rde entr&auml;get at undf&aring; sina Syskons v&auml;lsignelse til sin hemf&auml;rd, den hon &auml;fven erh&ouml;ll. En sv&aring;r hosta med qv&auml;fvande tryckning p&aring; br&ouml;stet, f&ouml;rordsakande henne m&aring;ngen &auml;ngslig stund, s&auml;rdeles om s&ouml;ndagen d. 14 Febr: och den derp&aring; f&ouml;ljande natten, hvarefter hon sedan m&auml;stadels f&ouml;rblef uti en stil=</span></span></span></span></span></span></p>
&nbsp;

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt"><span style="line-height:1.38"><span style="font-size:12pt"><span style="font-variant-numeric:normal"><span style="font-variant-east-asian:normal"><span style="vertical-align:baseline"><span style="white-space:pre-wrap">stilla slummer. intil d. 17 kl. 5 om morgonen, d&aring; en, hennes annalkande lefnadsslut, f&ouml;reb&aring;dande f&ouml;r&auml;ndring hos henne f&ouml;regick; och samma f&ouml;rmiddag inemot kl. 11 gick hennes, efter sin f&ouml;rlossning suckande Anda, under k&auml;nslan af en stilla Frid, &ouml;fver til de Saligas hyddor f&ouml;r at der &aring;tnjuta en efterl&auml;ngtad evig Sabbats Hvila. Hon har upn&aring;dt af n&auml;ra 86 &aring;r.</span></span></span></span></span></span></p>

<p dir="ltr" style="margin-top:0pt; margin-bottom:0pt">&nbsp;</p>

<div>&nbsp;</div>