Moravian Lives

Jag är född i Stockholm den 27 juni 1743, min fader Herr Magister Johan Christopher Holmberg, var Collegie vid Trivial Skolan härstädes, införlifwad med Församlingen, och et Troget Jesu vitne, gick samma år den 6 Dec månad in i sin Herras Glädje vid 35 års ålder. Min moder Fru Hedwig Schlüter som med mycken omsorg vårdade mig på 4de året, har ännu den nåden at lefva här i Våredalen och uti Sitt Änke-Stånd efter honom. 1746 lemnade minmoder mig med min förmyndares samtycke til andra at uppfostras, sluteligen blef jag antagen som eget barn af Lediga Systren Ulrica Fröberg sedermera gift med Broder Håf, hvilka sorgfälligt upfostrade mig för Frälsaren. De grund Principier mig under Barna åren blef anviste, har vid tiltagande

år varit mig til reel nytta, jag påminner mig ännu mången gång, de söta verser jag lärde under barna åren. Jag fick til min lycka en broder vid namn Wrede til min informator, så at jag någorlunda blef undervist i Tyska språket så väl som i Christendomen. Sedan blef jag satt i Storskolan hwarest jag blef ibland en myckenhet gåssar mycket förförd, så at mina foster föräldrar ofta hade smärta af mit daka uppförande. 1755 vid mit 12te år, blef jag satt i lära på Siden Fabrique, där var ännu vidare fält för mit yra sinne at utsfwäfva, jag blef wäl alfvarsamt tilhållen af min husbonde, men det oaktadt förblef jag orörlig

vid alt och i synnerhet genom dåliga kamerater förförd til alt som intet dugde, dock har det trogna hjertat gått efter mig och har jag under dessa framflutna åren ofta rönt hans förbarmande nåd emot mig, i synnerhe under den Salige Pastor Giers Predikningar. Nu börjar den tiden som den heliga anda något närmare gjorde anspråk på mit hjerta, då jag äfven var i begrep at gå til den Heliga Nattvarden, jag hade då och då många besök af den Heliga Anda, jag vars mången gång så indragen och så utskämd öfver mig sielf at jag trodde mig helt och hållet

höra Frälsaren til, kunde ej heller chackera mig för andra, utan tog mig äfven före at vilja reformera dem. Vid min första nattvards gång, var det mig obeskrifveligen väl. Jag kände väl litet mit fördärf, emedan jag esom oftrast på mina knä bad den kära Frälsaren om förbarmande med heta tårar: men synden hwar til jag var benägen infannt sig åter, emedan jag intet hade någon, hvilken jag kunde yppa mit hjertas tilstånd före. Änteligen kom jag at besöka den K. Fru Briant, hon inlät sig med mig och jag gav henne min åstundan tilkänna

samt berättade henne min hjerte Frälsning och hon gaf mig anvisning på de K. Bröderne. Jag besökte snart den Salige Broder Ike och sedan han lärt känna mig feck jag tilstånd at gå med i Lägenheterne, varvid det var mig outsägelighen väl. 1769 gifte jag mig med min Hustru Maria Elisabeth Groth med församlingens samtycke och välsignelse, af de 7 Barn vi haft tilsammans äro 2 Söner hemgångne och 5 lefver och äro alla under församlingens skötsel antagne och invälsignade. Detta blef en ny Skola för mig, jag utbad mig altid den K- Frälsarens välsignelse men mig fattades den sanna öppenhiertigheten och den dyra blodsnåden

nåden, jag blef nu först varse mit djupa förderf utgöt mit hjerta så godt jag kunde: men det förblef ändock så at jag ofta syndade på nåd, bad om förlåtelse, detta omväxlande continuerade til 1783, då Frälsaren skänkte mig en mera salig tid än förut, mera insikt i hans Sårs lius. Huru outsäjeligt den K- Frälsaren gått efter min arma Själ och huru otacksam och otrogen jag varit emot honom tilbaka det är för mig omöjligt at beskrifva. Vid instundande Nattvarder har det trogna hjertat merendels altid be

vist mig outsägelig nåd, at jagf kunnat anse mig helt och hållet i hans Blod rentvagen och rättfärdig gjord. Den Helige Andas arbete går alt fort hos mig, han bekänner sig nådigt til mig alla dagaroch hvad jag i Lägenheterne erfar för välsignelse det vet alena det kära hjertat som ransakar hjerta och njurar. Jag lefver nu blott som ett nåde hjon vid hans öpnade sår och genombårade fötter. Hans Blod och Sår äro mig numera kärare än någonsin förut, jag vil i evighet höra honom til.

Stockholm den 30 Augusti 1785.

Joh Chr. Holmberg.