Moravian Lives

och att jag trodde enfaldigt, att Frälsaren visserligen hade fogat allt detta så. Den 30:de juni ankom jag till Christiansfeld, och jag framlade mera med tårar än med ord min önskan att blifva en medlem af brödraförsamlingen. Åtta dagar derefter blef jag till min obeskrifveliga glädje underrrättad om, att jag fick blifva der kvar. Jag såg mig nu på en gång ryckt ur werlden, och det jag på en tid, då det ännu icke var helt afgjort hos mig om jag skulle lefva för Frälsaren eller verlden. Ty jag kunde förutse hvilken fara jag skulle råka i om jag nu på en gång utan behörig uppsigt, och ledning hade blifvit öfverlämnad åt mig sjelf. Jag måste bekänna att min första tid i brödraförsamlingen har varit en av de saligaste i hela min lefnad som jag aldrig kan glömma. I de första fem fjärdedels åren spolade jag i brödrahusets väfveri och kom sedan för att lära urmakerikonsten