Moravian Lives

der före före bar iag altid urseskter, io sade herr mag:
ner ni nu kommer hem och fogeln siunger så begyn
och siung med iag skal lera er en wisa som lyder så här
han let ut guta sitt dyra blod, sitt lif månde han eij
spara, med mera, ak tenkte iag om du tordes siunga
så men ner, det kom til de orden han är min härre
och höfwits man det kunde iag inte sega efter ty 
då liuger iag otron är min herre swarte iag, ia let
så wara sa herr mag: siung en då ni detta er dåk en sanning
ty på något sett skal hon fördrifwas. ner iag kom hem
så tenkte iag wel på rådet och min man hengde in fog-
larna i kammarn til mig och de siöng herligt men
bofinken och iag war iust lika ty merkte han at nogon
såg på honom så tysna han och så iorde iag med iag
begynte då under många tårar at siunga ner ingen
såg eler hörde mig några dagar der efter kom ruten til 
at förklara 2 artiklar och kom til at tala öfwer den orden
min herre do fek iag liten mera up muntran til at
siunga min fogel sång iag blefw då litet letad tils
enteligen min förlåfnings dag up . ran som war den
4 maii då går iag nog bekymrat och har någon ting 
at göra ute i kiöket men går och siunger sakta på
min wärs tils iag merkte nogåt besynnerliget kom
mig i min siäl iag lägger syslan ifrån mig och går
in i min kammare och setter mig lika som lydas på
wad det wile blifwa, min frelsare framstelte sig
då för mit arma hiärta i den lidandes gestalt som
han beskriwes uti hudflengningen, hwad iag här
er for han iag intet warken med mun eler penna
beskrifwa ty det låter betre ärfaras en omtalas
skule iag något nemna så war de her orden för mina skuld
står du så huld, med slag och strimor full, bak om din slagna
rygg, får iag som är så skygg, stå säker, fri och för  al dödsens
fruktan trygg
​​​​​​​