Moravian Lives

i de för slutna åren har kunnat iort något som kun-
de kalas gått något genom naturens gifwna gåfwor
som herren har förlent mig war igenom iag har
kunnat ut räta något til wårt gemensamma wäl
ibland behagade och herren at bewisa sin hielp
igenom andra då iag inte mera iorde der til en
bara öpna min mun så wart iag hielpt, detta
alt har iag så wakert til skrifwit min konst
och sjikelighet och alt så warit en guds ä re
tiuf detta fek iag då med stor blygsel kiännas
wid och så gått iag i min usel het kunde lägga 
för hans fötter, ty at iesus hade et  förbarman-
de hiärta emot mig det war iag fult öfwertygat
om och at hans famn war ut rekt dett lika som 
såg iag och det hade iag långa tiden set iag såg
dammen och kunde intet komma dit, ty det feltes mig
bara at iag kunde tro, första söndagen efter påsk
då det prediktes öfewer iesu förhållande med tomas
då böriade min nöd at bli som högst det war 
en innerlig smärta i min siäl öfwer min stora
och faseliga otro så som den enda fördömmande
synd nu såg det wäl ut som alt hopp om förlås-
ning skule wara ute, iag talte wäl et par
gånger wid herr magistern men iag årka inte
stort tala men en gång frakte iag hwad tro detta
elendet skal få för et slut, ia det får ni wel se siälw
et dera slut de bli barn af eler et misfoster 
iag skal lera er en ting ner edra foglar begynner
siunga och i synnerhet bofinken så siung med, ty iag
hade låft at iag skulle siunga med ner han siöng
ty han såg mig så ut som han aldrig skule siunga
derföre kunde iag så frit låfwa at hielpa honom
iag hade ingen ting at siunga öfwer tykte iag