Moravian Lives

och wi taltes ret ofta wid han såg nog denna usel-
heten iag war uti men han sa en då intet åt
mig utan hölt god min och det war och en frel-
sarens styrelse under det ty det torde inte ha iort
mig nogån nyta, ty iag hade tilförne egt nogra
wänner utaf dem som tyktes wiliga söka herren
och med mig hörde et och samma nådens ord, de blef-
wo minna hemliga owänner och böd och til wad de 
kunde uträtta i lekamlig måto at swärta mig, så
iag hade nestan ingen at förtroligt tala et ord
med, mer en herr mag:, iag hade wist ike tålt
wid om han har sagt mig det, men nog kiände iag
at det war nogåt som wålde iag talte då ut med
min frelsare så goti iag kunde at han wile wisa
mig wad det war som hölt, iag fek och se at iag hade
iort mig en af gud uti honom, då smakade den tro
mig ret gåt at iag på et stele fek höra at iag war
åter löst med iesu blod, wid det tilfelet war iag
til nat warden och dagarna förut war mig lika
danna som det war mig året för ut til pingst då iag
tenkte mig at gå samma errende det wart wel nogåt
stilt uti förhöret som herr mag: iorde öfwer de orden
så älskade gud verden m m. men ret usel war
iag, min nöd böriade sedan dageligen at öka sig 
iag hörde ibland så myken nåd för kunnas men
intet bet det något på mig eler kunde fasna som
iag kunde merka men det tärde lika som legga
drag plåster på et ondt sår, ner då fastelags tiden
kom bad iag min frelsare at han af nåd wile låta 
mig få skåda sig i sin lidandes gestalt men fastelags
söndagen blef iag ståendes qwar wid förhinderna som
för böd den blinda mannen at ropa, men sedan
i den wäkan slepte lik som iesus mig in iag fek lik
som hella fastelags tiden wara med wid jerusalem