Moravian Lives

ty hela den dagen och naten der på tils et styke in på
anndra dagen war mit hierta en tummel plas
för alla anda förnufts otros och fiendens inkast
iag måste då låta stormma, det wart då något stilt
sedan men det war intet stor sansning hos mig, men
min frelsare let mig få en liten wila och den
på föliande natten fek iag såfwa men waknade
tre gånger och war gång iag waknade hade
iag lik som et språk i munen det första war detta
de plöijare hafwa plöit up på min rygg och iort
sinna fårrar långa det andra si herrans tienarina
warde mig efter dit tal och det tredie min wän
er witt och röd utkorat ibland många tusend iag
merkte då at iesus war ner fast iag intet kunde
trot, men kom i myken oro öfwer at iag set fien-
den låka ifrån mig det han af nåd wille siänka
iag fek då efter hand tettare nåda besökelse stunder
af min frelsare i synnerhet för mig siälf i enslig
het honom och mig emelan, upå det gifwna nåd
at med denna tiggare ton klaga på iesu hierta
öppna mig förstånsens öga m. m fek iag lik som
diupare intryk på mit hiärta af hans marter
men under allt skådade iag en sårat frelsare
som iag med mina synder har plågat. det som
då wart min tyngsta börda ner inte iust mina 
grofheter iag har begåt, utan min stora fienskap
som iag har i all min dar burit til hans blod och
sårr det låg mig myket i wägen tils den söndagen
som predikas om om iesu gråt öfwer jerusalem då
fek iag af min frelsare en besynnerlig stor nådes
stund