Moravian Lives

war före har du intet ropa förr han blef och hul-
pen up den gången med lifwet.iag såg då i denna
mannens lekamliga nöd min andeliga belegenhet
intet hielpa hans rop honom up utan han gaf
bara der med til kenna at han war i nöd, ewen
så er det med dig det kommer blåt an på Herrens
barmhertighet iag böriade då ut ur diupet ropa 
til herren men alt ansåg iag frelsaren som
min dommare och det ytrade iag mig omm då wi
taltes wid en gång sade herr mag: til mig ner man
på iorden har en ewentyrlig sak at iöra med 
så ler man ierna tala wel wid dommare
så går det wel bra kan hon intet iöra så 
med men iag böriade liksom af ångest trå-
tna wi taltes wid dagen för ut och ner iag
då öpnade mig så så sa herr mag: skal frelsaren
ewen denna dagen til enda stå för ert 
armma hierta och klapa och intet komma
in det wart mig et dunder slag ock tenkte
iag skule han wilia, gå in i en sådan förban-
nat och för dömmans werd siäl som iag är, iag 
fek deta språket med et gudomeligt intryk, han 
skal en nu förbanna sig öfwer os slå wåra mis-
ierningar meder och kasta alla wåra synder
i hafssens diup, ewen den wersen i wår salm
bok ingen herde kan så leta efter et bort
tapat fårr m.m. min nöd böiade litet at stilla