Moravian Lives

denna dom war fasteld i himmelen öfwer mig, om
söndagen wile wel frelsaren gifwa mig något 
nådes ord men det war mig så det angår andra 
men intet dig du har fåt din dom du, ner iag då kom
at tla wid herr mag: så talte iag nog förrykt så han
swarade mig, gykla intet med herren nu, detta ord
heydade mig liteet i mina utlåtelser at iag kun-
de litet redigera seia huru det war mig war på
herr mag: swarade mig ia intet skremmer ei mig
så stort med edert tal råda mig at i bön, för iesu
fötter falla ned med min dom så kunde iag apelera
ifrån domstole til nåda stole men hos mig war
idel inslast emot ner iag kom hem sitter iag och tenka
på rådet iag fek och kommer i det samma ihog en hend-
else som iag för några årr sedan war et åsyna witne
af en man drunknade her på wiken om wårn och 
liger i siön och war ret nera at siunka til båten
fålk som in wed landet låg och klapa kleder såg på 
honom men hörde intet ord af honom war på de
ropade til honom ropa om hielp så kommer
wel någon och och hielper er up war på han swar-
ade må ia gskal det, och sedan begynte han at 
ropa och wi skiyndade oss alt wad wi kunde at hiel-
pa honom men iu nermare wi kom honom 
med hielpen iu mera ropa han war på en som 
stog i en winds glug och gaf ner breder at gå på
ty isen war swag sa til honom skrik intet så myket
du ser wi  siundar oss så myket wi kan ia swarade
han iag har legat her lenge iag den andra
swarade