Moravian Lives

iag första barmhertighets prowet at han wile
ha mig frelst ty han liksom öpnade för mig 
en ren weg at kunna komma til baka efter han
röide undan de lekamliga för hinder för mig, iag 
föl då ned för honom och bad så fåt iag kunde at
han af barmhertighet skule wisa mig huru iag 
såg ut och intet slepa mig förr en iag kom på den
rett wägen, denna usla bön hörde och herren
och min nådeliga belegenhet til min siäl blef 
mig ret klart iag skrew då några ord til herr Ma:
och öpade något af wad som trykte mig efter iag 
för blygsel skuld intet kunde tala munteligen
öfwer wilket wi sedan taltes wid, och utaf alt
wad herr mag: på iesu wegnar talte wid mig så
kunde intet fatna bara dessa orden, fins det något
blod i iesus hiertat som ewen har runnit för hene 
så blir hon wist hulpen, det fasnade litet, men min
oro waar ret stor och mit skuld rigister blef dagelig
större för mig, iag kunde och intet dölia min nöd
ty menniskor som iag umieks med kunde grant set men 
de trode at det war det ytre som trykte mig och det 
war iag reet nöigd med de tröstade mig så gåt de
kunde och bad mig gifwa mig til freds men iag wiste
intet at ropa om wad mig wålde för wem iag råkte
efter et par weckors förlop siter iag för mig sielw
i cammarn allena och om morgon stund tar up den 
salmen