Moravian Lives

sökte då någon tröst wid nattwards bordet och war
til natwarden palm söndagen men i stelet för 
at finna willa wart min nöd störe, frelsaren
wiste mig och besynnerligen til herr Mag: utan
at nogån menniska bidrog något der til iag
talte första gången wid honom lördagen 
för palmsöndagen men iag skylte mig en
då med fikona löf och talte intet rent ut wad
iag kiende i hiertat men frelsarn han hölt
fort och ropa mig tilbaka han brukade och herr
mag: til en nerware åt mig ty wi trefades på
wegen ner iag iek hem från kiörkan annan
dag påsk och då frakte han mig huru iag har
mått sedan wi sist taltes wid war på iag swara-
de ret uselt war på han bad mig helsa på
sig så siungo wi talas wid. det wart mig et
litet drag at intet slapa af aldelest, twå dagar
der efter kom iag i en utwertes nåd gienom det at
min man kom at fara ifrån mig på et nog
bedröfweligt sett iag trode wel at i tiden aldrig
råka honom mer och denna omstendigheten war
nog ömmande för mig ty iag satt i nog trykande 
omstendigheter efter honom, men herren lindra
min börda och tog tyngsta bördan ifrån mig ty
så snart iag let igen dörren efter honom så
skådade