Moravian Lives

årr 1762 den 28 februar ingek iag i ektenskap med
min nu warande man och wid det tilfele rönte
iag af min frelsare en besynnerlig nåd iag fek
et litet feste åt minståne en fri tilgång til honom
i min nöd, men som timelig nöd ganska myket
ökade sig för mig och ingen förtrolig wän egde
iag at öpa mig före utan bar alt ting innom mig
efter den insikt iag då hade så wiste iag ingen
annan ut weg med mit elende en gå til gud så
gått iag kunde herren bewisade mig efwen uti
timelig nöd myken barmhertighet och iiorde så til
seiandes lika som stora under der all utweg för
mig tyktes wara tilsluten i detta tilståndet war
iag i fem årr sedan böiade iag at kallna af
alt mer ifrån herren och beiynte at tyka om mig
iag wart en god farese, och som iag af naturen er
begåfwad med en munter och glad stelning så wa
och nogåt som werden tykte om, låke foglar hade
iag inte ondt efter och de fek mig och med sig fast iag
i börian strefwade emot men den inwertes böiel-
sen öfwer want mig at bli en syndenes slaf, men
under alt detta hade iag ingen ret ro i synden
iag måste synda med myken oro herren bewiste
mig under detta tilståndet endå många barm-
hertighets prof i timmellig måtto til at låka mig
tilbka til sig. iag blygdes wel litet för honom
ner det hende. men som iag til siälen war all-
deles för  rörd och så trode iag min sak stog wel til 
med honom fast iag låg i upenbara laster så trode
iag