Moravian Lives

Jag är född den 15 iuli årr 1739 i ståkholm af ringa
föräldrar min fader war krigstimmer mannen marcus
Öberg och min moder Margareta Eriksdåtter bägge härstamma-
de af bonde stånd, men min fader war upwäckt och utaf den
separatistiska tanke settet, iag wart ganska strängtr upfostrad i
mina barndoms år kan iag intet något beswärligt erhinra 
mig, om förrän i 12te året, som nedan före kommer at omnemnas mer
twå ting måste iag litet anama om ner iag war på det 13 året så
siuknade iag i en stark hetsig feber och fek en stor blostörtning och 
både läkare och alla andra, som mig såg gaf mig förlorad att
någon sin komma til  lifs och iag  trode så sielf, ner su blodstörtning-
gen  igenom det att mina fötter sattes i kalt waten blef still
och iag blef lagd i sängen så böriade iag att tenka hwar tar
nu din arma siäl wägen war hon nu går är kroppen, men 
det wart mig liksom sagt inom mig, ta bara afskid af dina
föräldrar och bed dem  om förlåtelse så skal dett gå wel med alt
iag iorde så och tog ett ömt afskiäd af dem, der war myken
grät och tåre ty min fader war liksom utom sig ty han äl-
skade mig myket men all deras stårm förmåde intet störa
mitt länge så länge iag hörde något sedan liksom somnade
iag och wiste inet at iag war her mder ty iag har hwarit 
helt kall som en död of intet den minsta tecken til lif de
nerwarande wile lägga up mig men fek inte för min
mor ty hon hade den tankan inom sig att iag skulle qwikna
wid efter iag inte med någon pust gaf up andan sådan låg
iag i 16 timmar, men hwad som föregek i min siäl under dessa
timmar war något saligt, iag hade under min helsos tid
då redan en lång tid set intet annat än en sträng gud öfwer
mig ett anklagande samwete innom mig och ett upgappande
helwete som wäntade på mig, men jalt deta war nu bårta
och mig blef liufligen förestelt iesu marter af blod och iag
lika som talde med honom och kalade honom min broder
och brudgumme och många härliga styken  som iag siöng om 
hans blod som iag aldrig tilförene har hört talas om, iag 
mindes inte något ner iag kom mig föreen de werser
som står i wår salm bok under No 390.3.5.6. werserna af dem
wiste iag mig aldrig ha set eler wiste war de stog fören
en lång tid der efter iag fek höra dem siungas wis en 
begrafning, och