Moravian Lives

en mycket flycktig och munter ställning hwilkeet gjorde
at alla fräls: påminnelser och klappningar af mig slogs
i wädret, och tänkte det och det kan du wäl göra,
det har ingenting at betyda, bara syskonen
eij får weta det. på mitt 17 år feck jag en längtan
at gå till den heliga nattwarden för första gången
wad jag derwid kände kan jag eij utsäga ty det
war som hade fräls: för mina ögon och mitt gjerta
swäfwat; samma tid kom jag bland lediga systrarna
hwilket war mig till obeskriflig frögd och glädje
och tillika utlämnande. Jag gack några år i myckom
nöd och fara till mitt gjerta jag wille wäl Jesum
ha men också wärlden, men detta gack intet i hop.
saken war den, jag kände intet fräls: jag wart
främmande för honom och syskonen, jag tänkte ibland
at det wore bättre at jag eij wore med, du kan wäl
blifwa salig ändå. jag kände en lika nöjdhet emot
fräls: och hans barn. 1772. kom jag till en gift broder
men hans hustru war eij bland syskonen, här såg
jag hwad fara jag war underkastad, ty der war
mycket främmande, i synnerhet herrar, samt