Moravian Lives

denna hennes Hjertas Önskan blef henne af Frälsaren på ett
ljufligt Sätt förunnad. En stilla Frids Känning war om
kring hennes Sjuk Säng. Hennes Ande lefde endast i Frälsa-
ren och Hans blod och döds betraktande; och hwar och en Påmin-
nelse derom, wawr henne. Kännbart dyr och werd. Jesu Blod
min skuld afplanar, Jesus hafwer alt försont, Jesus hjelper
utur nöden, uti Lifwet och i Döden. utropade hon som
oftast med en frimodigt glad mine.
Hon wawr tacksam för den trogna skötsel och handräckning, 
som hon till sin ände åtnjöt, och bewisade detta med Ord och 
miener. Jag har intet bekymmer mer, sade hon till de Kära
Anhöriga, utan allenast om Eder, att ni torden för mycket
sörja: och ber Frälsasren trösta Er.
Hon  längtade hjertinnerligen efter sin Hemfart. I sina
sista Stunder, wid slutet af all nöd, war hennes Troo Öga stäldt
på Jesum i den Bilden, som Han för wår skull så god och milder
sitt Blod utgöt. Äfwen då ännu, när redan den öfwerhand-
tagande Swagheten föga mer tillät henne att taga Notice om 
de yttre Omständigheter, när hennes Ögon tillslutade sig, och
målet förgick henne, wittnade hennes förnyade utrop:
o, Jesu! o, Jesu! om hennes troende blick på Honom, såsom
ock hennes ljusa Blick gaf tillkänna hennes Hiertas inre
Wälmåga. 
Efter en snart 4a weckors sjukdom, slog den för henne
så glada stunden till hennes Fulländande, den 4de Decbr 1799.
wid pass klåckan 12. om Natten.
Sin ålder har hon brackt till 75. År, 2. Månader, mindre 3 dagar.
I Frid hon hwilar nu i ett Haf
af ewig Glädje där;
Den smertos Tårar torkas af,
dem hon har gråtit här.