Moravian Lives

Wänlighet. Man kände det i omgänget med henne, att hon
lefde me sitt Hierta mäst i Ewigheten, och att hon redan hörde 
mera till den Werlden, än till denna. Guds Ord, och den gemen-
samma Betraktelsen öfwer dess saliggörande sanningar, war hennes
Hiertas Bete. I Guds Werk, besynnerligen ock wid den här-
warande Societeten, tog hon nära och werksam del, och föredrog
Frälsaren ofta i Bön Jesu Rikes utbredande på jorden.
Wår saliga Syster war redan i flera År beswärad af en siuklig
Hydda; men det oaktadt besökte hon flitigt wåra Upbyggelse-
stunder; och ehuru hon mången gång ganska swag och
illa mående infann sig ibland oss, sacknade hon likwäl icke
wederqweckelse för sitt Hierta, utan gik ofta, äfwen till Hyd-
dan, styrkt och lättad derifrån . -
Flere af oss weta det, med hwilken innerlig Glädje hon ofta yttrade 
sin Tacksamhet emot Frälsaren., när hennes swaga Hörsel, som 
föll henne synnerligen swår, en gång så wida hade gifwit sig, 
att hon tydeligen Kunnat höra ett Föredag på wår Sal.
Twänne Omständigheter, som, hon i forestående Upsats om
sitt Lefnadslopp, hade utbedt sig af Frälsaren, hafwa nådigt
af Honom blifwit henne förupnade. Hon har: nämligen,
icke behöft, at ännu en gång smaka den bittra Änke=Kalken.
hon har för sin Man gådt in i Ewigheten, och efterlämnar
honom, wäl gråtande öfwer sin Förlust, men dock tacksam
för den henne tillfallna Nåde-Lott. Och hwad hon der-
näst hade utbedt sig för sitt sista Siuk-Läger, det sågo alla
hennes Wänner, som besökte henne på hennes sista Siuk-
säng, gå i Salig Fullbordan. Jesu! o, du Hierta
utan lite, Du skall för min Ögon stå, i Din Döds-Bild
aldrig från mig wida, till dess jag dig skåda får! Att
den Sången: Jesus dödde! Sjunga,tröttne ej min swaga
Mund och Tunga, tills de blifwa stämde i öfra Kyrkans Harmoni!
Denna