Moravian Lives

full med sår och blod, och tyckte mig höra honom
säga: Se, jag har sedt till din ångest, och ditt stora
elände, war nu vid godt mod, dina synder
skola blifva förlåtne; men var hedanefter mer
vaksam på dig sjelf, var flitig i bön, och lita ej
på egna krafter, utan med tro och kärlek omfatta
hela min försoning, så skall jag ej öfvergiftva dig.
Detta utände hos mig en så liflig glädje, att
jag föll neder vid min förbarmares fötter, och 
gjorde ett nytt förbund, at med hans nåd endast
och allenast hålla mig till honom; men sade
jag, min söta Frälsare, släpp mig nu aldrig
ur dina armar och hjelp mig, at kunna vara 
beständig intill ändan.
Kort derefter kom jag en dag, at gå uti en weck-
predikan i Clara, at höra Mag: Ruth, som
var där Capellan. Denna Mannens predikning-
ar välsignade min Frälsare till min rätta om-
vändelse. Jag blef helt intagen och kände 
en