Moravian Lives

Landshöfdinge i Vexiö, och mina föräldrar flytta-
de tillika med och, samma år det.
År 1748 d. 18de Maji behagade den k: Frälsaren,
at kalla vår hullda välsignade Moder ifrån oss. Nå-
gra timmar innan hon afsomnade, tog hon bevek-
ligt afsked ifrån oss, och gaf oss sin välsignelse.
Hon ropade beständigt O Jesu! O Jesu! tills hon
saligt gick hem. Hvad wi uti henne förlorade
står icke at beskrifva; hennes saknad försatte
mig i största bedröfvelse.
År 1749 blef jag förlofvad med Ryttmästaren
Friedrik Hjerta; och 1750 d. 24 augs: blef jag
vigd med denna min så kära gudfruktiga
mann, hvilken var mig, en god följeslagare på lif-
sens väg. Men detta lyckliga äcktenskap va-
rade ej länge, ty frälsaren skyndade med ho-
nom utur en ond verld; och jag fick inte behålla
honom längre, än 5 och ett halft år.1756 den