Moravian Lives

derfter fram till altaret; men huru styrckt gick jag 
intet derifrån! hela den dagen tyckte jag mig inte
mer wara på jorden; Jesus uppfyllde mitt hjerta; sötma och 
glädje intog hela min själ. I denna ställning
förblef jag en lång tid. Särdeles välsignad var mig
också min andra nattvards gång; jag såg min kors-
fäste Jesum i andanom; jag blef försatt i en djup bö-
jelse, smälte i tårar, och med mina tros-armar tryck-
te jag min marterman till mitt bröst; och, huru önskade
jag, at denna dagen varit min dödsdag, emedan jag kände
mitt ostadiga, mitt olydiga och fördärfvade hjerta.
Men min Frälsares trohet lämnade mig icke, ge-
nom mina föräldrars goda Exempel och förmaningar
blef jag ofta uppmärksam på mig sjelf: den Heli-
ge ande upptäckte för mig de syndiga begär,
hwilka, som oftast hos mig, insmögo sig, ock kallade mig, straxt
tillbaka. Dertill tjente också min fortfarande
sjuklighet, och allahanda små vedervärdigheter.
Då jag var i mitt sextonde år upptäckte Fräl-
saren för mig mitt djupa förderf. Jag fant
mig så syndig, at jag tänkte: ingen nåd stod