Moravian Lives

marter, pina och död; men ondt och godt växlade om hos mig, ty
jag var böjd til alt ondt; men Frälsaren släppte mig icke ur
sin hand. År 1738 gick min Syster, som innerligen längtade der-
efter,  saligt hem til sin himmelske brudgumme, hvartil hon et helt
år hade beredt sig. Detta var en kännbar sorg för mig.
Nu började jag hjerteligen längta efter at få blifva
delaktig af den Hel: Nattvarden. Men mina föräldrar vil-
le, at jag skulle grundeligen förstå saken vigt och värde,
och således uppskjöt dermed, tills jag var något öfver 14
år gammal; då jag med tårar bad, at jag nu måtte
blifva delagtig af denna nåden.
Jag blef dertill beredd af Prästen.
Dagen för denna saliga stunden, tog min Fader
mig med sig i  sin kamare helt allena, talte
mycket bevekligt med mig, föll sedan med mig 
på knä och gjorde en hjertelig bön öfver mig.
Sedan tog han mi i famn, kysste 
mig och gret, samt välsignade mig; hvadjag
härvid kände kan jag icke omtala.
Dagen derpå var den stora glädje-dagen, då 
jag fick mätta och läska min själ med 
rätta himla brödet och vederquicka mig med lif-
sens vatten, jag gick, som en usel och stor syn-
derska