Moravian Lives

Wår Kära Saliga Syster Christina Maria Malmström war född i Stockholm d. 21. Aug. 1783, hwarest hennes kära Föräldrar vantogo sig derwarande Societets=Syskon, såsom deras arbetare. Hennes Kära Föräldrar, af hwilka hon, detta deras andra barn, genast wid sin födelse hade blifwit helt öfwerlemnad åt Frälsaren till hans Egendom, märkte tidigt hos henne en barnslig kärlek till honom, samt hörde ofta, att hon med angelägenhet bad till honom. År 1792 bragte hennes föräldrar henne hit till Christiansfeld, för att här uppfostras hwarpå hon den 23 Junii samma år inflyttade i Pensions=anstalten för flickorna. Det föll henne i början swårt att inwänjas bland barnen men det gaf sig likwäl i längden. Man märkte snart hos henne en begärlighet att inhämta nyttiga kunskaper, som derefter än mera stadgade sig. Den 4 Junii 1796 blef hon upptagen ibland de större flickorna, hwarefter hon snart inflyttade uti Led. Systrarnas Chorhus. Den 26 Dec. samma år blef hon upptagen i Församlingen och kom den 8 Dec. 1798 med henne till första Åtnjutandet af den Hel. Nattwarden. - - - - Hon hade uto sina Flicko=år mången Schole för sitt hjerta. Som hon af naturen hade någon förbe

hållsamhet, så blef hon, efter som hon sjelf berättar, undetiden oriktigt förstådd, hwarigenom hon försattes uti en dunkel och missnöjd gång. Men detta tände henne till hennes ewiga bästa, ty wid samma tillfällen blef det hos henne liggande förderfwet än mera upptäckt, hwarwid intet annat blef henne övrigt, än att tigga om Nåd. Uti en Anteckning, den hon skrifwit år 1801, heter det: Den 4 Maij. Åtnjutandet af den Hel. Nattwarden, så wäl som hela denna dagen, blifwer mig oförgätligt. Hela mitt Synda Register framställde sig så lifligt för mina Ögon, att jag knappast wågade mig nalkas Frälsaren. Men på en gång hette det i mitt Hjerta: kom bara sådan som du är, med allt ditt elände, jag will hjelpa dig, och trösta dig öfwer all ting. Då besinnade jag mig icke länge, utan skyndade mig till Jesu Sår, och fann der det, hwarefter jag längtade, nemligen, tröst och förlåtelse för mina Synder. Frälsaen skänkte mig ock tillika den försäkran i mitt Hjerta, att jag från denna dag skulle wara och förblifwa hans hela Egendom. Ack! Käre frälsare! Behåll mig wid det, att jag ej mer wet, hwar timma och stund, Än Jesum på korset till Salighets grund.

Ack! Huru har du så outsäjligen tröstat och wederqwickt mig! Du har utplånat mina skulder med ditt blod. O bibehåll hos mig denna Känslan så länge jag är här i denna werlden; och skulle jag komma af spåret, så låt mig snart åter finna dig igen. Skänk mig Nåd, att gifwa gehör för din goda Ande röst, samt lyda hans warningar. En annan gång heter det: den 23 dn, på Nattwardsdagen förnyades hos mig den saliga känningen af den 4 de Maij. Jag fann åter fröjd i Frälsarens förtrjenst och Sår, och kunde, såsom en rätt behöfwande, infinna mig wid hans kors. Jag kände, att de usla och orena, som sjelf intet äga, för dem är hans offer, den yppersta gåfwa. Då de orden anstämdes: Säg, O Jesu, säg till mig: Ware frid, ja, frid med dig! - War det mig så till mods, som om Frälsaren sjelf tillsporde mig dessa orden: Ware frid, ja, frid med dig! Ack! Här fattas mig ord, att beskrifwa den känning, som jag wid detta tillfälle rönte. Frid, ja, outsäjelig Frid upfyllte mit hjerta. Mig war det så, som alla Englar i Himmelen tillropade mig Frid”. - Alltsedan geck hon förnöjd sin gång. Den 4 Maij 1802 försattes hon i Led. Systrarnas Chor. - - Hon hade redan i sina yngre År begynt blifwa sjuklig, och man war derwid icke utan betänklighet

för hennes lif, emedan det sig så ut, som wore ett aftärande för handen: men derefter repade hon sig åter, och blef fulleligen återställd. Hon fröjdade sig ogement öfwer sina Föräldrars ankomst hit på stället. Hon flyttde strax derefter till dem, och åtnjöt deras ömma kärlek och trogna skjötsel, ända till sitt saliga lefnads slut. För mer än ett år sedan feck hon en elak artad hosta. Hennes Läkares trogna bemödanden syntes i början hafwa god framgång; men derefter blef hon åter häftigt angripen, hwarwid hennes krafter alltmera förswunno. Denna sjukdom war för hennes Hjerta en salig Tillberedelses Tid. Hon war godt förstånd med sin Frälsare, och gladde sig deråt att få komma till honom. Hon sade: Huru kunde jag wara lyckligare, än om han toge mig hem till sig; och lade dertill, det hon ofta hade bedt honom derom. Men det war ändå icke afgjordt hos henne, att det så snart skulle ske; och det såg så ut, som blefwe hon något bättre. Hon klagade icke stort öfwer plågot, och war den mästa tiden af dagen uppe. Att det af hjertat låg henne öfwer, att helt och hållit lefwa för Frälsaren, den hon lärt känna såsom sin Försonare, bewisa åtskilliga af hennes Anteckningar. Så heter det ibland annat uti en Sång på hennes Faders Födelses=dag: Måtte du dock fröjd

af mig belefwa! - Detta är mitt hjertas bön, som min Frälsare mig wisst skall gifwa, han, som köpt mig till sin lön, som ock lät sitt blod derför utgjuta, att jag arma skulle med åtnjuta de Wälsignelser, dem han, då han dödde, åt mig wann. Den 24 i dn månad war hon, i sällskap med några wänner, rätt munter och förnöjd. Men den 25te inemot Klockan 6 om Morgonen feck hon anfall af en häftig bloduphostning; hwarwid man snart skyndade henne till hjelp, men förgäfwes. Hon nedsjönk i sin kära Faders armar, och afsomnade rätt ljuft och saligt, sedan han meddelat henne Herrans wälsignelse. Sålunda ändade denna Systren, om hwilken man hade den förhoppning, att hon med sina af Gud henne förundta gåfwor, kunnat blifwa nyttig för andra, sin lefnads gång, uti en ålder af 27 år och 18 weckor.