Moravian Lives

Anna Margareta Odhelia, född Öhrn, i Stockholm år 1736. Hennes Fader war Handelsman, och hon miste i unga åren bägge sina föräldrar; då tog mormodren henne till sig i sitt hus, men satte henne sedan i pension, där hon förblef i några år, til dess mormodren afled, när dotterdottren war 16 år gammal. Dåwarande Häradshöfdingen Odhelius blef, som war en wän i mormodrens hus, blef wid döds timan anmodad at draga försorg om Pupillen; och han tog henne till sig at wara honom til sällskap och förestå hans hushållning wid en egendom på Swartsjölandet, den han hade under arrende. Men några år derefter flyttade de till Stockholm, där han sedermera tog afsked af sin Häradshöfdingebeställning, och fick Lagmans Caractére. Någon tid. Någon tid derpå gifte han sig med henne, samt bodde sedermera i flera år ömsom på Landet och i Staden, på hwilket sistnämnda ställe han slutligen blef bofast. Som hennes man i större delen af dess Lifstid war en stark Fritänkare; så hade ock samma Tankesätt fått insteg hos henne, redan inna hon blef hans Fru; men äfwen som han wid tillfälle af en swår sjukdom, kom till någon del

ifrån sitt Fritänkerie, och yttrade sig, Religion wore likwäl något mer än menniskjopåfund, såsom han förut hade trodt; så hände och henne några år derefter, at hon i en sjukdom, som war långwarigare och hotade med döden, blef wäckt, och det något grundligare, än mannen. De besökte derefetr bägge den Allmänna Gudstjensten, och biwistade i synnerhet Pastor Collianders Predikningar i Barnhus Kyrkan. Han studerade ock mycket i Kyrko historien, och hon uti andra Andeliga Böcker. Af Idea Fidei Fratrum samt Grönländska Historienfingo de begge mycken högacktning för de Ewangeliska Bröderna, samt biwistade äfwen några gånger Söndags Lägenheterna här på Salen. Dock kom det med honom icke till waraktig omwändelse förrän något före hans aflidande, som år 1791 inträffade wid 80. års ålder uti Stenpassion, hwaraf han på slutet hade swåra plågor. Han lät derwid förmärka mycket bekymmer öfwer sin tro. Men sedan han på en wäns inrådande låtit kalla till sig då warande kyrkoherden i Skepsholmen Prosten Lithander, hwilken besökte honom några gånger, blef han närmare

446. på Syndare och Nådespåret. Han berättade derefter för omnämnde sin wän, som war hos honom dagen innan han afled, huru han natten förrut icke kunnat sofwa, utan tilbragt den samma i mycken ångest och oro angående sina synders förlåtelse, hwarunder i synnerhet förekommit honom en wers uti latinska Psalmen N 308 i Swenska Psalmboken, hwilken Psalm han i sin ungdom, då han studerade wid Gymnasium i Strengnäs, måst lära sig hel och hållen utantil, och ännu hade i minnet, lydande samma wers sålunda: Da crucem, clavos, seuticam, coronam, lanceam, funes, rigidamgue mortem, inter iratam mediare dextram, et mala nostra. Sedan han under sin stora ängslan ideligt repeterat denna wersen, och derewid sedeermera erindrat sig de Ewangeliska samtalen med Prosten Lithander och åtskilliga Skriftens Språk, som denne under besöken anfört, men som förrut ej welat så häfta, hade han dock emot morgonen kännt tröst och wederqwickelse, samt derpå skickat efter Prästen Öhrbom i Clara församling, där Patienten bodde, hwilken efter hållit Skriftermål communicerade honom. Några timmar derefter begynte plågorna i hans swåra Stenpassion bli häftigare än de tilförene, warit, remitterade stundom men kommo åter igen; och på det omwäxlade, ända til slutet, som inträffade natten derpå eller bittida om morgonen d. 1791.

Sedan hans fru således blifwit enka, lät hon af sin dotter, som war gift med en Odalsman uti Wästergötland, benämnd Lilje, öfwertala sig at flytta med dem til deras i samma Prowints egande Gods, Stora Bjurum, där hon förblef ett eller annat år, hwarefter hon kom hit til Stockholm tilbaka. Som Bjurum är belägit på ett sumpigt ställe, och hela Stenhuset, hwari de bodde, byggt af Sandsten; så woro alla rummen ganska fugtiga, hwaraf hon altså led stor skada på hälsan, så at hon icke långt efter sin återkomst til Stockholm fick starka känningar af gikt. Hon måste derföre mästadels hålla sig inne, men hade likwäl på de första par åren derefter någorlunda drägliga mellanstunder sommartiden, då hon ock flera gånger besökte de allmänna Lägenheterne på wår Sal om Söndagarne. Men sedan blefwo giktplågorne mera ihållande, hwarföre hon måste altjemnt wara inne, och sjukdomen tiltog efter hand, så at hon blef aldeles contract, och kunde icke mera gå, utan nödgades de 3 sista åren ständigt hållas wid sängen. Under hela sin sjukdom war hon altid wid ett stilla, tåligt och muntert lynne. Hennes occupation, jemte omsorgen om sin hushållning och 2ne sina dotterbarns upfostran, bestod mästadels uti Andeliga böckers läsning, hwaribland hon i synnerhet fann smak uti de af Ewangeliska Bröderna utgifna Skrifter, deraf hon förskaffade sig de

de flästa, som woro öfwersatta på Swenska, samt utlånade dem äfwen til några sina närmaste bekanta. Hon beklagade mycket, at hon ej hade lärdt sig Tyska språket, och hörde med begärlighet på när för henne tålkades något från Tyskan af Brödernas skrifter; Och då hon fick höra sig föreläsas en del af Conceptet til Swenska Öfwersättningen af Biskop Rislers Historischer Auzug, blef hon deraf så intagen, at hon erböd til skänks 200 Rdr til befordran af dess tryckning på Swenska. Men då detta icke blef antagit, emedan hennes förmögenhets omständigheter werkeligen icke woro så runda, at hon utan för stor saknad i sin oungängliga hushålls behof kunde umbära denna summan, hwilket den wännen kunde, åt den hon gjorde denna offert; så ut bad hon sig at åtminstone få prénumerera på 50 Exemplar af denna Bok, detta hon ock sedermera gjorde, ock utdelte deraf gratis åt sina bekanta i Staden och på Landet. Hon hörde sig föreläsas med serdeles nöje och til sin upbyggelse åtskilliga på wår Sal föredragna Tal och andra Församlings Efterrättelser som genom ofwannämnde dess wän communicerades henne, men i synnerhet ansåg hon för en delice, då för henne tålkades något af Sal. Grefwen von Zinzendorfs Skrifter, såsom de Berlinska Talen, med flera. På de sista 2 månaderna af hennes Lifstid kände hon

mycken plåga i bröstet, som slutligen förwandlades i en ständig hosta, förordsakad af en der ståckad slem och giktmateria, hwaraf hon ock på slutet förqwäfdes. Hon war wid full sansning alt tils sista ögonblicket, kunde ock tala, ehuru af hostan åfta afbrutit; Onsdagen före den sista hörde hon för sig tålkas Grefwen von Zinzendorfs Rede von unserm heimgangvzu dem Herrn, samt yttrade, serdeles wid wissa Stropher deraf, sitt hjertas instämmande och bifall. Den följande dagen, som war Lördag, om aftonen wid pass kl 5 besökte henne ofwannämnde Pastor Colliander, som nu är Comminister i Clara, då berättade hon för honom en dröm, som hon haft under slumrande natten förrut, nemligen at hon tyckte sig stå inför Frälsarens domstol, och at han frågat henne: Hwad har du nu at upwisa? Hwarpå hon swarat: Jag är helt naken och blott, samt dermed waknat utur sin slummer. Under det Prästen talade med henne häröfwer, och sedan uprepat för henne några hemgångs werser utur Swenska Kyrko Psalmboken, begärde hon, at han skulle taga ut för henne ett Språk utur hennes Språkbok, den hon lät hämta fram. / Denna Språkbok, som är tredje uplagan och tryckt i Stockholm, til Societets Brödernas och Systrarnas nyttjande, består af serskilta

lösa blad, hwarpå står ett Skriftens Språk, ett på hwardera sidan, och derunder en wers utur den på Swenska öfwersatta Baselska Sångboken./. Då träffade han det bladet, hwarpå står följande utur Cantic: 8,10: Jag är worden för hans ögon, såsom den där frid finner, och derunder den wersen: Guds frid, så tröstefull och god, sig i min själ ingjuter såsom en mägtig Nådaflod; mitt hjerta då åtnjuter en sådan salighet och Nåds delaktighet, som wore jag med Frälsaen på jorden ren i himmelen. Häröfwer höll då Prästen ett kärt Tal, och som han förmärkte at hennes yttersta war för handen, så läste han öfwer henne Herrans Wälsignelse. En liten stund derefter reste hon up hufwudet, böjde ned hakan emot bröstet, och drog 2ne sagta andetag, hwarmed hon utslåcknade inemot kln 6 om aftonen d 21 Nowember 1801, nära 66 år gammal. Hon har haft 4. barn, hwilka dock alla före henne gått ur tiden; med de 2 hennes barnabarn, en gåsse och en flicka, äro ännu i lifwet.