Moravian Lives

honom om mit själa tilstånd wore bättre, så såge 
och bättre ut hos lediga Bröderna, han swarade det
är godt at du kännes wid det. Kort därefter blef
jag entledligad från mit uppdrag hos lediga Bröderna
hwar med jag war i hiertat nögd, jag tillbrackte
min tid ibland dem i stillhet. 1765 d. 5. Febr trädde
jag med Syskonens samtycke uti det heliga ägten-
skapet med en ledig Syster. Förr hade jag warit
mycket betänkelig öfwer detta ståndet, men nu såg
jag at man med Frälsaren kunde wara däruti;
utan at såra sitt samwete. första halfwa året
hade wi det nöjsamt, men det andra halfwa året
woro wi begge sjuka och jag wärst. Wid slutet af
året skjänkte Frälsaren oss en son, hwilken wi 
ifrån den första stundetn hade uppoffrat åt honom.
All handa widrigheter, mötte mig nu, in och utwärtes
nöd tryckte mig orätl, uti det at jag hade det sämre än
andra Syskon, och började at resonera, jag kom däri-
genom alt mer och mer inuti mörker, jag tal-
te flitigt med Br, Ike och fick mången tröst, men 
det räckte intet länge. En gång efter en lägen-
het talade jag med Br. Ike om mitt elände, han 
sade mig huru mitt tilstånd war och at Frälsarens
Blod felades på mitt hierta, detta satte mig uti
stor nöd, och jag fick rätt känna min egenkärlek
och förtrytsamhet, jag tänkte at skilja mig ifrån
både Frälsaren och Bröderna. Min hustru sörgde
mycket öfwer mit tilstånd. 
2. år tillbrackte jag uti denna
nöden