Moravian Lives

den glädjen som jag kände därwid låter icke be-

skrifwa sig, den förenämde Brodern kom då

in och fann mig uti en hel annan ställning än föruti, jag

bad honom blifwa hos mig öfwer natten, hwilket han

och giorde, jag berättade honom då huru Herren

hade befriat mig ifrån mina Synda band. Ifrån den

tiden har wittnes bördet i mitt hierta om min Nåda

lått, änskjönt min uselhet warit ganska stor, och jag

mycket föränderlig icke upphört. Wid denna

tiden blef mig uppagit af Broder Långberg at hålla

sälskap för ynglingarna, warwid jag åtnjöt mycken

Nåd för mitt hierta, och år 1752 med lediga

Bröderna, mig till mycken wälsighelse. År 54. giorde

jag med Brödernas samtycke ett besök på

min födelse ort, och tillika uti Giötheborg där

jag uppehöll mig 10 dagar, på bort och åter resan be-

sökte jag allestädes där wäckta själar fants, det war

mig en utmärckt nådatid. Hierteligen glad war jag

då jag åter kom hemm och fick se och tala wid mina

kära lediga Bröder, och wi frögdade oss såsom barn

tilsammans. Igenom den söndring, som war ibland Sysko-

nen förlorade ock jag så småningom den innerliga för-

bindelsen och känningen, som jag förr hade haft utaf

Frälsaren, men behöllt ock Brödernas förtro-

ende, och gick så min gång fort med till 1760 då de

kära Syskonen Ikes kommo hit. de 2 första åren måste

jag altid följa Bröderna til honom emedan han

intet kunde språket. Han började at allfwarligen

hålla efter oss, och mig war det altid swårast, jag sade till

honom