Moravian Lives

les utsläcka den nådes gnista som hos woro uptänd
utom dess hade hon begärt mig ock jag icke henne, wille
hon nu icke wara nögd med at det uphörde så kunde hon
tala wid Tengbom, och jag wille tala med Gren och där-
wid måste dät blifwa, nu giorde Frälsaren mig lös
ifrån det bandet, ock jag kunde tala ut med min Ar-
betare, och kom til min förra wälmågo, min hiertas
glädje warade från Söndagen til Lördagen, då det
började blifwa tomt, om Söndagen wardt jag ånyo uplif-
wad- denna Period warade länge innan jag fick kän-
na mitt djupa medfödda fördärf, min hiertans otro 
giorde mig fri ifrån synden, denna kännendomen
blef mig swårare än det war mig wid början af min
uppwäckelse. Wid denna tiden gick och många lediga
bröder ifrån oss til werlden, och några genom gif-
termål, detta giorde mig nöd, ock första tankan war
så går det dig ock, dät förökade min sorg, ock jag kun-
de på en lång tid icke få någon tröst, tils jag en gång
slog upp bibelen ock fick det språket, at jag skulle ige-
nom Guds mackt bewaras då ljusnade det åter
för mig oc nöden förswann. Sedermera hörde jag
af nyfikenhet en präst, som talade om alt folck här-
städes som endast dyrkade en person uti Gudomen
och föracktade den andra, detta for som en eld uti mig
och det hette hos mig det giör du, ty du känner intet 
Fadren och den Helige Ande, utan endast Frälsaren.
Häröfwer kom jag i en stor nöd tils jag fick det språket
klart för mit hierta, den som hafwer Sonen han haf-
wer likwäl, O! Huru glad blef jag öfwer Frälsarens
outtrösteliga Trohet emot mig owärdigan. Snart där
efter