Moravian Lives

igenom likasom döfwad. Jag uttryckte
ofta den tiden de känslor och tankar, 
hwarmed min kärleksrike Frälsare
stundom gynnade mig, uti sina Sånger
och werser. Jag communicerade dem
med henne. Hon fann däruti nöje:
och detta umgänge upeldade mig mär-
keligen. En min Moster, Riksrådin-
nan ....., dog i början af året.
Hennes dotter, som för mig wisade för-
troende, hade och fådt någodt bekymmer
om sin Salighet. Jag gjorde henne
bekant med förenämde min wänn,
och således blef denna lilla Societet ökad.
På ett annat ställe hade jag icke min-
dre nöje och upbyggelse. Där träffade 
jag ofta förr nämnde redelige präst, 
och andra Guds barn.
Nu ware all ting osmakeligit och plågsamt
för mig, som icke hade gemenskap med 
min